Sannolikhetsteori
Wikipedia
Sannolikhetsteorin är en matematisk disciplin som behandlar olika metoder för att beskriva och kvantifiera osäkerhet. Fundamenten för sannolikhetsteorin är Kolmogorovs axiom, mängdläran och kombinatoriken.
I synnerhet studeras utfall och händelser i ett utfallsrum, ofta i termer av sannolikhetsfördelningar.
Teorin har sitt urspung i 1500/1600-talets Italien och Frankrike där den tillämpades för hasardspel, den första läroboken skrevs av italienaren Gerolamo Cardano. Andra matematiker som gjort stora insatser för sannolikhetsteorin är Blaise Pascal, Pierre de Fermat, Jakob Bernoulli, Abraham de Moivre och Pierre-Simon de Laplace.
[redigera] Se även
- Klassisk sannolikhetsdefinition
- Statistik
- Sannolikhet
- Kombinatorik
- Informativ sannolikhet
- Baysian logic
[redigera] Litteratur
- Olav Kallenberg, Probabilistic Symmetries and Invariance Principles. Springer -Verlag, New York (2005). 510 pp. ISBN 0-387-25115-4
- Kallenberg, O., Foundations of Modern Probability, 2nd ed. Springer Series in Statistics. (2002). 650 pp. ISBN 0-387-95313-2