Saka (folk)

Wikipedia

Saka, saker (sanskrit: caka), var ett i den iranska samt den indiska historien starkt framträdande folk (respektive grupper av folk), vars identifiering och historiska plats är synnerligen svår att bestämma.

Tidigast förekommer ett folknamn Saka i de fornpersiska (Akemenid-)inskrifterna, brukat om vad man brukar sammanfatta under namnet skyter. En del av dessa saker (skyter) var säkert av ariskt ursprung och hade sina boplatser i Centralasien och omkring Syr-Darja. Under 100-talet f.Kr. trängdes de av de av hunnerna i rörelse bragta Yuezhi mot söder samt besatte landet omkring Hilmendfloden, vilket efter dem fick namnet Sakastan, nu Seistan. Möjligen var även de nämnda Yuezhi ("de små Yue") av sakisk härkomst. Dessa bröt under namn av Kusha eller - med mindre rätt - Kushana) från Pamirtrakterna (och Östturkestan) ned i norra och västra Indien och grundlade där ett rike, som ägde bestånd ett eller annat århundrade.

[redigera] Språk

Bland de nya språk, som upptäckts vid de storartade utgrävningar, som under 1900-talets första årtionde företagits i Östturkestan, i Khotan-området av M.A. Stein, i Turfan och angränsande orter av preussiska vetenskapsakademins expeditioner (vartill kommer Steins och Pelliots häpnadsväckande litteraturfynd i Dunhuang 1909), förekommer ett, som man efter vartannat betecknat med olika namn och senast med termen nordariska. Det torde nu vara ställt utom tvivel att detta är ett iranskt språk och att det tillhört de i dessa trakter under nämnda tid politiskt och kulturellt härskande sakerna.

Rörande detta språk har en hel litteratur nu uppstått; här må utom Leumanns och Lüders nyss nämnda arbeten anföras bl.a.

Staël von Holstein, "Tocharisch und die sprache 2",
"Tocharisch und die sprache l" (i "Bulletin de l'Académie impériale des sciences de Saint-Pétersbourg" 190&-09),
"Kosano und Yüeh-shih" (i "Sitzungsberichte d.k. preuss. akad. d. wissenschaften", 1914); Hörnle, "The 'unknown languages' of Eastern Turkestan" (i "Journal of the Royal asiatic society", 1910 och 1911), *Konow, "Vedic 'Dasyu', Toxri 'Dahä' " (i "Festschrift Vilhelm Thomsen", 1912),
"Zwei handschriften-blätter in der alten arischen literatursprache aus chinesisch Turkestan" (i "Sitzungsberichte d.k. preuss. akad. d. wissenschaften", 1912) samt
en recension av Leumanns ovan nämnda bok i "Göttingische gelehrte anzeigen" (1912);
Pelliot, "Un fragment du Suvarna-prabhasasutra en iranien oriental" (i "Mémoires de la société de linguistique" 18; 1913);
Reichelt, "Das Nordarische'" (i "Indogermanisches jahrbuch" I, 1913).