Romantiken
Wikipedia
Romantiken är benämningen på den tankeinrikting som dominerade inom europeisk konst och annan kulturyttring från 1700-talets slut och genom större delen av 1800-talet.
Romantiken uppstod i protest mot den förnuftstro som var stilbildande inom kulturen under upplysningen och vände sig även mot klassicismens regler. Känslorna ansågs som ett mer äkta uttryck för personligheten än förnuftet och som en säkrare källa till kunskap om Gud, människan och världen. Romantiken utmärks av att känsla, fantasi, historia och natur är i centrum. De främsta konstarterna under romantiken var lyrik och musik.
Romantik innebar ursprungligen att något var "romanaktigt", och det var nedsättande på 1700-talet. En av de viktigaste personerna i förromantiken var Rousseau, och det gavs ut en mängd sentimentala romaner i både England och Frankrike.
Romantiken regerade mitt under blomstrande imperialism och nationalism och de romantiska idealen präglades av tankar om vikten av en gemensam historia. Många romantiker vurmade särskilt för idén om ett specifikt folk, varför romantiken i viss mån är sammanflätad med nationalism och blodsmystik. Men det var också under romantiken som det individuella subjektet etablerades inom litteraturen och det var under denna period som frihetliga och liberala idéer började få större spridning i världen.
Innehåll |
[redigera] Romantikens litteratur
[redigera] England
Det är i England upplysningen först får fäste, och det är även där som den först kritiseras och romantiken föds.
- William Blake (1757-1827)
- Robert Burns (1759-96)
- William Wordsworth (1770-1850)
- John Keats (1795-1821)
- Percy Bysshe Shelley (1792-1822)
- Mary Shelley (1779-1851)
[redigera] Tyskland
Från nuvarande Tyskland kommer kanske den mest berömda författaren under romantiken, och världslitteraturen i stort, genom tiderna, Goethe. Han levde och verkade i tysktalande Weimar. Hans mest kända verk är pjäsen Faust och romanen Den unge Werthers lidanden.
- Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)
- Friedrich Schiller (1759-1805)
- Friedrich Hölderlin (1770-1843)
- Jacob Grimm (1785-1863)
- Wilhelm Grimm (1786-1859)
[redigera] Sverige
- Götiska förbundet
- Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855)
- Erik Johan Stagnelius (1793-1823)
- Erik Gustaf Geijer (1783-1847)
- Esaias Tegnér (1782-1846)
[redigera] Romantikens musik
- Huvudartikel: Romantisk musik
Eftersom det känslosamma, mystiska och stämningsfulla var tongivande under romantiken är det naturligt att detta även avspeglas i musiken. För att nå detta blev instrumentens olika klang allt viktigare för kompositörerna. Viktiga kompositörer under romantiken är:
- Franz Schubert (1797-1828)
- Franz Liszt (1811-1886) - som agerade mentor för bland andra Wagner, Tjajkovskij, Borodin, Grieg och Saint-Saëns
- Frédéric Chopin (1810-1849)
- Robert Schumann (1810-1856)
- Richard Wagner (1813-1883)
- Giuseppe Verdi (1813-1901)
- Johannes Brahms (1833-1897)
- Pjotr Tjajkovskij (1840-1893)
[redigera] Romantikens filosofi
Ett viktigt filosofiskt verk under romantiken var Kritik av det rena förnuftet av den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804). Andra filosofer anknyter till Platons tankar om en idévärld och en sinnevärld. Under romantiken myntades begreppet nationalromantik.
- Immanuel Kant (1724-1804)
- Johann Gottlieb Fichte (1762-1814)
- Friedrich Wilhelm von Schelling (1775-1854)
[redigera] Bildkonst
Inom bildkonsten återspeglas ofta naturen som känslolandskap, särskilt märkbart är detta i Caspar David Friedrichs målningar. Människan är ändå det centrala motivet i bilden, såsom i Thomas Gainsboroughs bilder. Den svenska Konstakademien drillade under denna tid studenterna i figurteckning och komposition.
