Frédéric Chopin
Wikipedia
(1810-1849)
Frédéric Chopin (polska: Fryderyk Franciszek), född 1 mars * 1810 i Żelazowa Wola, Polen, död 17 oktober 1849 i Paris, Frankrike, var en polsk kompositör, pianist och pianopedagog.
( * = Chopins födelseattest anger felaktigt att han föddes 22 februari).
Innehåll |
[redigera] Unga år
Frédéric Chopin föddes i den lilla staden Żelazowa Wola i närheten av Warszawa. Hans far Nicolas Chopin, som var en i Polen naturaliserad fransman, tjänstgjorde vid tiden för sonens födelse som informator åt en polsk adelsfamilj och även familjen Chopin bodde på slottet.
Den unge Frédérics musikaliska talang visade sig mycket tidigt. Innan han fyllt 10 år var han redan ett berömt underbarn om vilket tidningarna skrev långt utanför Warszawas gränser. Han uppträdde som huvudattraktion på tillställningar för de förmögnaste adels- och furstehusen.
Hans förste pianolärare, efter att hans far givit upp, var Wojciech Żywny som dock efter några år fick inse att pojkens talang översteg hans egna musikaliska förmåga. Ansvaret för Chopins bildning lades istället på den berömde musikpedagogen Józef Elsner, som faktiskt hävdade svenskt påbrå även om det aldrig kunde bevisas. Elsners inverkan på det unga geniets utveckling står bortom all dispyt. Trots att han lät Chopin göra som han ville med de rent tekniska pianoövningarna var han mycket strikt i den teoretiska skolningen och gav på så sätt Chopin en ovärderlig verktygslåda för hans framtida skapande. Under tiden med Elsner, som varade fram till Chopins hastiga flykt till Paris 1830 tillkom några av Chopins mest avancerade verk, inklusive hans båda pianokonserter.
[redigera] Paris
1830 utbröt revolution i Warszawa mot den tsar-ryska ockupationsmakten. Chopin befann sig då i Wien och mottog nyheten med kraftiga känslomässiga reaktioner. Trots sin första impuls att återvända till Polen för att ansluta sig till revolutionsstyrkorna, bönhörde han sina kamrater som bad honom att låta bli och begav sig istället till Paris för att aldrig återvända till Polen. Revolutionen slogs efter några månader tillbaka och Chopins dagbok vittnar om hemska kval som den unge patrioten kände inför sitt hemlands öde.
I Paris umgicks han med en stor grupp illustra polska flyktingar, bland annat skalden Adam Mickiewicz som länge och utan framgång försökte locka Chopin till ett samarbete som enligt hans planer skulle resultera i ett patriotiskt musikepos. Frédérics charmanta och belevade sätt, även om hans franska aldrig blev riktigt bra, tillsammans med hans enorma talang beredde vägen till de fina salongerna, och han antogs ofta felaktigt vara av polsk adel, fastän han själv aldrig hävdade några sådana anor. I det konstnärligt blomstrande Paris blev han också snabbt vän med musikerna Franz Liszt, Hector Berlioz och Robert Schumann, målaren Eugéne Delacroix och författarna Honoré de Balzac och Aurore Dudevant, mer känd under pseudonymen George Sand.
Med den sistnämnda inledde han så småningom ett mångårigt förhållande och de skulle bli ett hett par i den parisiska skvaller-sfären. George Sand var några år äldre än Chopin och intog ibland en nästan moderlig inställning till sin älskare. Hon var alltför medveten om hans vid det här laget sviktande hälsa och pysslade gärna om honom på sitt familjegods Nohant. Det var också med henne som Chopin tillbringade de ödesdigra månaderna vintern 1838-39 på Mallorca som skulle bli början till slutet för honom, då hans hälsa snabbt försämrades på grund av den osedvanligt kalla och regniga årstiden.
Chopins och Sands förhållande blev stormigt. Hon var en revoltör, uppträde till exempel offentligt iförd byxor, ett etikettsbrott i 1800-talets Paris, och hon skrev samhällskritiska romaner. Chopin å andra sidan var av den gamla skolan som värnade om traditioner och historia. Ett annat störningsmoment var George Sands tonårige son, Maurice, som aldrig accepterade Chopins närvaro. Kort före Chopins död, bestämde de att gå skilda vägar och hon valde att inte besöka honom vid hans dödsbädd trots att han uttalat bad om det.
[redigera] Slutet
En kort tid före sin död lät sig Chopin övertalas av en brittisk arvtagerska att göra en turné i England. Hans nu långt framskridna tuberkulos blev inte ett dugg bättre av det fuktiga vädret på öarna och kort efter återkomsten till Paris hösten 1849 avled Frederic Chopin i kretsen av sina närmaste vänner och sin syster. Han begravdes på kyrkogården Père-Lachaise i Paris till musiken av Mozarts Requiem som han själv önskade. Hans hjärta har i enlighet med hans testamente förts till Polen och ligger bevarat i kyrkan Świętego Krzyża (det Heliga Korset), som ett tecken på hans aldrig sviktande kärlek till sitt fädernesland.
[redigera] Utvalda verk
- Ballader Nr. 1 Op. 23, Nr. 2 Op. 38, Nr. 3 Op. 47, Nr. 4 Op. 52.
- Etyder Op. 10 & 25 (bl a Revolutionsetyden)
- Fantasie-Impromptu Op. 66
- Mazurkor
- Nocturner
- Pianokonserter Op. 11 & 21
- Polonaise-Fantasie Op. 61
- Preludier Op. 28 (bl a Regndroppspreludiet)
- Sonat Op. 35 (bl a Begravningsmarschen)
- Sång Op. 74 (Życzenie)
- Valser Op. 32 & 64
- 76 midi
[redigera] Filmer innehållande Chopinmusik, i urval
|
|
|
[redigera] Litteratur
- Pam Brown, Frédéric Chopin, sv. övers. Pär Svensson, Bokförlaget Libris, Örebro, 1995.
- Adolf Hillman, Chopin, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1920.
- Jarosław Iwaszkiewicz, Chopin, Państwowy Instytut Wydawniczy, Warszawa, 1949.
- Gustaf Lindwall, Chopin; konstnären och människan, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1949.
- Adelaide Murgia, Chopin; Hans liv och verk, Allhem, Malmö, 1968.
- Jim Samson, Chopin, Oxford University Press, Oxford, 1996.
- Axel Strindberg, Chopin. Porträtt av en diktare i toner, Bok och Bild, Malung, 1966.
[redigera] Kuriosa
Frédéric Chopin har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Chopinkratern.
