OS/2
Wikipedia
OS/2 (Operating System/2) är ett operativsystem för PC-datorer utvecklat av IBM och Microsoft. Trots att det tekniskt sett var bra eller mycket bra uteblev framgången och IBM har sagt att alla supportavtal upphör 2006.
Innehåll |
[redigera] Historia
Microsoft utvecklade under 1980-talet en version av MS-DOS som skulle stödja multikörning (eng. multitasking). 1985 klev IBM ombord på projektet, som nu fick namnet CP/DOS (Control Program/DOS). Tillsammans lanserade de den första versionen av OS/2 1987.
[redigera] Version 1.x
OS/2 1.0 hade ett par viktiga egenskaper som MS-DOS fick först flera år senare, eller aldrig någonsin fick:
- flertrådsteknik
- multikörning
- stöd för virtuellt minne (upp till 1 GB)
- stöd för 16 MB fysiskt minne
Systemet kunde också emulera MS-DOS och alltså köra MS-DOS-program. På grund av ett högt pris, för tiden höga prestandakrav och få program sålde OS/2 1.0 dock aldrig särskilt bra. Version 1.0 hade inget grafiskt gränssnitt.
Med OS/2 Version 1.1 fick operativsystemet ett grafiskt gränssnitt, Presentation Manager, som liknade gränssnittet i Windows version 3.0. Version 1.2 introducerade filsystemet HPFS, High Performance File System (kodnamnet under utvecklingen var Pinball), som sedermera stöddes även i Windows NT. Version 1.3 var den sista 16-bitarsversionen av OS/2.
Alla 1.x-versioner skrevs för Intels 80286-processor och fanns i två versioner, SE och EE, Standard Edition respektive Extended Edition. Extended Edition var mer företagsintriktad och inkluderade databasstöd och stöd för uppkoppling mot stordatorer som Standard Edition saknade.
Microsoft satsade hela tiden mindre och mindre pengar på projektet då man insåg att Windows genererade mycket större intäkter. Man flyttade över stora delar av utvecklingen till sina egna projekt, Windows NT och Windows 95. Allt mer av utvecklingen togs över av IBM, och 1992 släppte företaget OS/2 2.0.
[redigera] Version 2.x
Denna nya version var det första 32-bitars operativsystem för PC-kompatibla datorer med Intels 80386-processorer (eller senare) och hade ett nytt grafiskt gränssnitt, kallat Workplace Shell (WPS). WPS är ett mycket avancerat objektorienterat grafiskt gränssnitt och saknar motstycke i såväl Windows som Linux.
När IBM lanserade OS/2 2.1 kom de även med en billigare version där man hade plockat bort stödet för Windows, denna version kallades OS/2 2.1 för Windows och använde en befintlig kopia av Windows om maskinen det installerades på hade det. Microsoft svarade med att ge ut Windows 3.11 som gjorde det inkompatibelt med OS/2 2.1 för Windows. En hel rad andra mer eller mindre ojusta metoder bidrog till att Microsoft sedermera dömdes som monopolist i en rättegång som amerikanska justitiedepartementet startat, så sent som i Juli 2005 betalade Microsoft slutligen nära $800 miljoner dollar till IBM och gjorde därmed upp i godo.
Till skillnad från 1.x-versionerna av OS/2 kunde 2.0 och uppåt ha igång flera DOS-sessioner samtidigt genom stöd för VDM, Virtual DOS Machines. Det var ett generellt DOS-system som emulerade en 8086-processor. Det fanns även stöd för VMB, Virtual Machine Boot, där man kunde starta en specifik kopia av MS- eller PC-DOS om något program krävde det.
Tack vare det nya DOS-stödet kunde OS/2 också inkludera stöd för Windows 3.0 och 3.1-applikationer. Det gick att köra Windows-applikationer antingen i fullskärm där Windowsskrivbordet tog upp hela skärmen eller i seamless mode, där Windowsapplikationerna kördes som vilket annat program som helst i WPS.
[redigera] Warp, Version 3.x och 4.x
Version 3 av operativsystemet fick tilläggsnamnet Warp. Det lanserades 1994 och hade inbyggt stöd för nätverk och Internet samt en webbläsare kallad WebExplorer. IBM gjorde sitt bästa för att marknadsföra systemet och menade att det var "bättre DOS än DOS" och "bättre Windows än Windows". Systemet kunde köra både DOS-program och Windows 3.1-program.
De första betaversionerna av OS/2 Warp hade ingen debugkod i kärnan och var märkbart snabbare på samma hårdvara som versioner med debugkod, IBM valde dock att skeppa alla OS/2-versioner med debugkod kvar trots det. Betaversionerna utan debugkod hade texten Ready On Warp under OS/2-logon under uppstart och distribuerades inte i betaprogram utanför IBM.
1996 släpptes den sista versionen av operativsystemet, OS/2 Warp 4.0. Nu inkluderade systemet en exekveringsmiljö för Java, stöd för OpenGL och ett röststyrningsprogram kallat VoiceType.
[redigera] OS/2 Warp PowerPC Edition
Mellan OS/2 Version 3.0 och Version 4.0 lanserade IBM en serie PC-datorer med PowerPC som CPU. Meningen var att OS/2 skulle portas till den nya arkitekturen vilket också skedde till nästan ofantlig kostnad och på bekostnad av Intelversionen av operativsystemet som programmerarna fick order om att inte arbeta på under tiden de skrev OS/2 för PowerPC. Från början var ambitionen att OS/2 för PowerPC bara skulle vara en personlighet av ett helt nytt operativsystem, ett operativsystem som också skulle kunna anta AIX- och MacOS-personligheter men allt eftersom projektet försenades och kostnaderna drog iväg skars det också ned i storlek, det sista som skars bort innan det skeppades var nätverksstödet.
Till slut skeppades OS/2 för PowerPC bara till kunder som hade kontrakterat IBM att leverera det och IBMs PC-serie med PowerPC-datorer (IBM PC 830 och 850) föll i glömska.
IBMs PowerPC-baserade PCs kunde förutom OS/2 för PowerPC också köra Windows NT för PowerPC, AIX Version 4.x och Solaris för PowerPC Version 2.5.1 (som åtminstone kom i en Limited Availability-version).
[redigera] OS/2 idag (2006)
IBM rekommenderar sina återstående OS/2-kunder att överväga ett byte till Linux. IBM:s flyttsida
IBM har dock fortfarande ett team som jobbar med buggfixar till OS/2 för kunder som betalar för det och det släpps alltjämt nya drivrutiner och förbättringar. OS/2 Device Driver Pak Online
Fast IBM numera slutat sälja nya OS/2-licenser lever operativsystemet kvar och vidareutvecklas som eComStation på licens från IBM. eComstations hemsida
OS/2 World är ett internationellt community för OS/2-användare. OS/2 Worlds hemsida
Hobbes OS/2-arkiv, massivt arkiv med OS/2-program
[redigera] Delsystem och teknik i OS/2
[redigera] Multimedia
När multimedia var i sin linda i början av 1990-talet var IBM på frontlinjen med MMPM/2, MultiMedia Presentation Manager/2, en samling API för att hantera bilder, ljud, musik och video på OS/2. Produkten lanserades först separat men bakades in kostnadsfritt i operativsystemet senare. De viktigaste komponenterna i MMPM/2 var DART, ett API-set för snabb åtkomst till ljudkort, DIVE och EnDIVE (Direct Interface to Video Extensions respektive Enhanced DIVE) som gav direkt åtkomst till grafikkort. Doom portades tidigt till OS/2 men fick ingen officiell release, sedan källkoden släpptes fri av id Software finns det dock att ladda ner. RTMIDI, Real-Time MIDI, användes för att spela MIDI-filer och styra MIDI-instrument.
Gemensamt för DART, DIVE, EnDIVE och RTMIDI var att det krävdes att drivrutinerna för hårdvaran stödde funktionerna.
MMPM/2 inkluderade codecs för att spela upp följande videoformat: Ultimotion (IBMs egen videocodec, IBM kallade länge området för Ultimedia utan inledande m), Indeo 2.1, Indeo 3.1, Indeo 3.2 (Indeo var Intels videocodec), DIB, FLI, FLC, och MPEG-1 (som bland annat Video CD använder).
OS/2 Warp inkluderade stöd för röststyrning, VoiceType, av det grafiska gränssnittet samt stöd för att diktera i till exempel ordbehandlare. Tekniken har utvecklats vidare och återfinns numera som ViaVoice i IBMs programutbud.
[redigera] WorkPlace Shell och objektorientering
WorkPlace Shell (WPS) var ett avancerat objektorienterat skal som låg ovanpå det grafiska subsystemet Presentation Manager. WPS underliggande teknik var SOM, System Object Model, som senare utvecklades till DSOM, Distributed SOM. Objektorienteringen gjorde att systemet utan manuellt ingripande alltid spårade objekten, även när man ändrade saker från kommandoraden. SOM följde OMGs CORBA-standard.
OpenDoc, ett ramverk för små återanvändbara komponenter, introducerades i OS/2 Warp Version 4. Det var ett resultat av ett samarbete med Apple och var en direkt konkurrent till Microsofts OLE med skillnaden att OpenDoc-komponenter var plattformsoberoende.
[redigera] Nätverksstöd
En annan viktig komponent i OS/2 var nätverksstödet, allt från stordatorkoppling via 3270 till TCP/IP stöddes efterhand. När TCP/IP introducerades till OS/2 var det en tilläggsprodukt men i senare versioner ingick det. OS/2 fungerade även som server, Microsofts produkt LAN Manager byggde på OS/2 precis som IBMs senare produkt LAN Server. Det var i LAN Server-produkten som det mer avancerade filsystemet HPFS386 följde med.
För att göra ett gemensamt gränssnitt mot nätverkshårdvaran skapades NTS/2, Network Transport Services/2 och LAPS, LAN Adapter Protocol Services, som senare ersattes av MPTS, Multi Protocol Transport Services. OS/2 stödjer NetBIOS (eller SMB), TCP/IP, Novell IPX/SPX, TCPBEUI (NetBIOS över TCP/IP), LANtastic, DECnet, Banyan Vines, 802.2/SNA och AppleTalk.
Person2Person var en produkt för samarbete över nätverk, en peer-to-peer-lösning för arbetsgrupper med stöd för gemensamt chatrum, video, delat anteckningsblock och filöverföring som följde med OS/2 Warp.
[redigera] REXX
OS/2 Version 1.2 Extended Edition inkluderade skriptspråket REXX, det blev i och med Version 1.3 en del av basoperativsystemet och återfinns i alla OS/2-versioner sedan dess. REXX hade gränssnitt mot MMPM/2, kunde manipulera WPS-objekt och automatisera tidsödande operationer.
[redigera] Pink, Taligent och Mikrokärnor
Apple och IBM gjorde i mitten av 90-talet gemensam sak när det gällde objektteknik. Apple hade redan börjat göra ett operativsystem de kallade Pink som skulle bli nästa version av Mac OS. IBM hade bestämt sig för att precis som Apple övergå till PowerPC-processorer för PC-datorer och man startade upp ett dotterbolag vid namn Taligent för att göra ett nytt operativsystem tillsammans.
Under flera år jobbade Taligent mot att få ihop ett operativsystem, Workplace OS, byggt på en mikrokärna, som skulle kunna köra AIX-, Mac OS- och OS/2-program och se ut som vilket som helst av dem, allt efter vad användaren önskade. Under projektets gång hoppade även HP på ett tag. Det fanns stora och, skulle det visa sig, oöverstigliga problem; OS/2-programmerarna som var inblandade kände sig lurade av mikroprocessordivisionen som hade levererat en CPU som visade sig vara betydligt långsammare än utlovat, mikrokärnan som användes körde drivrutiner i user space vilket gjorde hela systemet mycket långsamt och drivrutinerna väldigt kraschbenägna. Apple förlorade intresset för Taligent efter en intern maktkamp.
Allteftersom tiden gick och projektet blev dyrare och dyrare sjönk ambitionerna och planerna på ett helt nytt operativsystem dog. Ett tag skulle det bli ett ramverk som kallades TalOS, det skulle köras på de tre inblandade operativsystemen. Till slut blev det bara ett bibliotek för internationalisering av programvara kvar, något IBM sedermera gjort till ett open source-projekt - International Component for Unicode.
Åtminstone två betaversioner av Taligent (på Intel-versionen av OS/2) kom ut internt på IBM, systemet var mycket långsamt och tog bokstavligen 5 minuter på sig att starta. När det kom igång såg det ut som om man fått igång en långsam Mac-emulering.
Taligent skeppade till slut aldrig något operativsystem och såväl Apple (Apple köpte sedan som bekant upp NeXT och Mac OS X är UNIX-baserat) som HP drog sig ur samarbetet så småningom. OS/2 för PowerPC som är baserat på en mikrokärna är ett av väldigt få påtagliga (men svårhittade) bevis för de grandiosa planerna med Workplace OS och dess futuristiska gränssnitt People, Places and Things.
[redigera] OS/2-versioner och kodnamn (kernelrevision där det finns)
- OS/2 1.0 - CP DOS
- OS/2 1.1 - Trimaran
- OS/2 1.2 - Sloop
- OS/2 1.3 - Cutter
- OS/2 2.0 - Cruiser (6.307)
- OS/2 2.1 - Borg (6.514)
- OS/2 2.1 for Windows - Ferengi (6.514)
- OS/2 2.11 - Borg (6.617)
- OS/2 Warp Version 3 - Warp (8.162)
- OS/2 Warp Version 4 - Merlin (9.023)
- OS/2 Warp PowerPC Edition - Falcon
