Monstervåg

Wikipedia

Monstervågor är mycket stora och spontana ytvågor till havs, som kan sänka även stora oceangående fartyg. Inom oceanografin definieras de mer precist som vågor, vilka har över den dubbla signifikanta våghöjden, (SWH). SWH definieras i sin tur som medelvärdet av den största tredjedelen vågor i en vågförteckning.

Eftersom monstervågorna verkar uppstå ur tomma intet och inte har de egenskaper man normalt förknippar med vågor, så har historier om monstervågor tidigare betraktats som skrönor och legender. Inom sjöfarten är det dock välkänt att man i ett i övrigt normalt vågsvall helt plötsligt kan stå öga mot öga med 25 till 30 meter höga vågor. Under senare år har man också med hjälp av satelliter kunnat göra observationer av hur stora vågor hastigt kan uppstå för att sedan lika snabbt försvinna. Observationerna har lett till insikten att monstervågor visserligen förekommer långt oftare än man någonsin kunnat ana, men ändå är sällan påträffade naturliga ocean fenomen. Till skillnad från en tsunami, som bildas av exempelvis kraftiga jordskalv på havsbotten, uppstår monstervågor ute till havs bland vanliga vågor som skapats av vindar.

Sjöfarares vittnesmål och påvisade skeppsskador pekade visserligen på att dessa jättevågor var verkliga, men först i samband med en mätning vid oljeplattformen Draupner i Nordsjön den 1 januari 1995 kunde fenomenets existens bekräftas. Under själva händelsen orsakades mindre skador på platformen vilket visade att avläsningen var korrekt.

Detta är en vinddriven våg, ej att förväxla med tsunami, men väl en möjlig monstervåg i det berömda 1800-talsträsnittet av Hokusai.

[redigera] Teoretisk förklaring

Forskare vid Umeå universitet visade i augusti 2006 att normala slumpmässiga små vågor från vindbyar, helt plötsligt kan ge upphov till monstervågor. Om förhållandena är de rätta, så växer dessa monstervågor till genom att ”låna” energi från omgivande vågor, en så kallad ickelinjär effekt. Man har genom bland annat datorsimuleringar kunnat ta fram bilder av hur dessa vågor skapas. Umeåforskarnas resultat visar också att sådana vågor växer till enorm storlek flera gånger snabbare än vad man tidigare trott.

[redigera] Källa

P. K. Shukla, I. Kourakis, B. Eliasson, M. Marklund och L. Stenflo: Instability and Evolution of Nonlinearly Interacting Water Waves nlin.CD/0608012, Physical Review Letters (2006)