Mahathir bin Mohamad
Wikipedia
Mahathir bin Mohamad, född 10 juli 1925, var premiärminister i Malaysia från 1981 till 2003. Under hans regeringstid fick han äran för att ha styrt Malaysias snabba modernisering och det växande välstånd som följde. Malaysias regering har hävdat att andelen hushåll som levde under fattigdomsgränsen föll under hans styre från 50% till 6%. Dessa siffror har ifrågasatts[1] och kritiker har påpekat att kriterierna för att mäta fattigdom kanske inte är objektiva.
Mahathir bin Mohamad har också fått stark kritik för vad som beskrivits som hans auktoritära styrelsesätt och vänskapskorruption i regeringen. [1][2][3][4] Mahathir kunde också vara mycket frispråkig och har internationellt varit en kontroversiell person. Han har varit en mycket aggressiv förkämpe för "asiatiska värden". Mahathir kallas formellt "Tun Dr. Mahathir bin Mohamad" och är känd bland sina anhängare som "Dr. M".
[redigera] Biografi
Mahathir föddes i Alor Star, huvudstaden i den nordliga delstaten Kedah. Han hävdade i sin självbiografi att han har indiskt ursprung på faderns sida, medan modern var malajiska från Kedah. Han betraktar sig dock som "fullt malajisk".
Mahathir studerade medicin vid King Edward VII Medical College i Singapore, där han var redaktör för en studenttidning med namnet The Cauldron. Han medverkade också i tidningen Straits Times under pseudonymen "Che Det". Mahathir var också ordförnade för den muslimska föreningen på högskolan [2] 1953 blev Mahathir tjänsteman efter examen. Han gifte sig med Dr Siti Hasmah Mohd Ali — en tidigare klasskamrat från läkarutbildningen — den 5 augusti 1956, och lämnade förvaltningen 1957 för att starta egen läkarpraktik i Alor Star.
Mahathir var politiskt aktiv sedan 1945 och gick med i United Malay National Organisation (UMNO) när den bildades 1946. I valet 1964 valdes Mahathir i parlamentet för valkretsen Kota Setar Selatan [3] Han förlorade sin plats i valet 1969 med knapp marginal[4].
Efter de etniskt betingade upploppen 13 maj 1969 blev Mahathir sparkad från UMNO:s högsta råd den 12 juli, efter att han spritt sitt brev till den dåvarande premiärministern Tunku Abdul Rahman, där han kritiserade sättet som Tunku hade skött landets administration. Mahathir uteslöts senare ur partiet den 26 september.[4]
När han var utanför politiken skrev Mahathir "The Malay Dilemma" [4], där han försökte utreda orsakerna till upploppen den 13 maj 1969 i Kuala Lumpur och orsakerna till malajernas bristande ekonmiska framgångar i Malaysia. Han föreslog en politisk-ekonomisk lösning i form av "konstruktivt skydd", som han kom fram till efter att ha övervägt de effekterna av arv och miljö på malajerna. Boken publicerades 1970 och förbjöds av Tunku Abdul Rahmans regering.[4]
Mahathir gick med i UMNO igen 7 mars 1972 och utnämndes till senator 1973. Han lämnade senatsposten 1974 för att ställa upp i valet, där han segrade utan motkandidat i valkretsen Kubang Pasu, och utsågs till utbildningsminster.[4] 1975 blev han en av tre vice ordförande för UMNO. Tun Hussein Onn utsåg Mahathir till vice premiärminister 15 september 1978.
Mahathir blev Malaysias premiärminister den 10 juli 1981 när Tun Hussein bin Onn avgick av hälsoskäl. Han avgick som premiärminister 31 oktober 2003 efter 22 år vid makten, vilket gör honom till en av Asiens mest långvariga politiska ledare.
[redigera] Källa
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Litteratur
- ^ ifrågasatta fattigsdomssiffror
- ^ Tan, Chee Khoon & Vasil, Raj (ed., 1984). Without Fear or Favour, p. 49, 50. Eastern Universities Press. ISBN 967-908-051-X.
- ^ Tan & Vasil, p. 50.
- ^ [a b c d e] Tan & Vasil, p. 51.
