Ludwig Beck
Wikipedia
Ludwig Beck, född 29 juni 1880 i Biebrich nära Wiesbaden, död 20 juli 1944 i Berlin genom självmord, var en tysk militär (generalöverste), mest känd för att han var en av de ledande motståndsmännen mot nazisterna inom den tyska militären.
Efter studentexamen 1898 kom Beck till den preussiska armén. Under första världskriget hade han som generalstabsofficer olika överkommandon på västfronten. Efter krigets slut kom han 1919 till Reichswehr, den begränsade tyska krigsmakt som fick finnas enligt freden i Versailles. Så småningom blev han general.
Beck hade befattningen som arméstabschef 1935-1938. I ett memorandum skrivet 1937 kritiserade han Adolf Hitlers beslut att så snart som möjligt angripa Tjeckoslovakien. Han förespråkade visserligen ett angrepp, men ville skjuta upp det till 1940. År 1938 försökte Beck bland generalerna organisera ett gemensamt handlande riktat mot Hitlers krigsplaner och förberedde att avsätta Hitler i händelse av att krig skulle bryta ut med Tjeckoslovakien. Genom Münchenöverenskommelsen 1938 mellan stormakterna bröt emellertid aldrig några stridigheter ut.
Beck tog emellertid avsked redan tidigare samma år, bara en kort tid efter att han hade utnämnts till överbefälhavare för 1:a armén. Beck pensionerades därvid med graden generalöverste. Han var den ende tyske general, som frivilligt avgick under den nazistiska regimens tid.
De följande åren engagerade sig Beck i motståndet mot nazismen och blev tillsammans med Carl Goerdeler en av motståndets centralfigurer. Hans opposition mot Hitlerregimen riktade sig inte mot att den var auktoritär utan mot dess maktmissbruk. Han deltog aktivt i attentatsförsöket 1944 mot Adolf Hitler och det var tänkt att han skulle bli Tysklands riksföreståndare (Rechsverweser) och överbefälhavare för krigsmakten (Wehrmacht). När han fick kännedom om attentatets misslyckande, tog han sitt liv.
