Kvarteret Stora Katrineberg
Wikipedia
Kvarteret Stora Katrineberg, industri- och kontorskvarter i stadsdelen Liljeholmen, Stockholms kommun. Under 1970-talet började röster höjas från bl.a. Stockholms stadsmuseum om önskemål att bevara delar av den tidigare industribebyggelsen i kvarteret. Anledningen till detta var att kvarteret kom att vara ett av de sista i Stockholm med tät industribebyggelse från slutet av 1800-talet.
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] Stora Katrineberg
I kvarterets mitt ligger fortfarande Stora Katrinebergs gård, ett sommarnöje byggt på 1770-talet. I slutet av 1870-talet hade området runt Liljeholmen, Lövholmen, Stora Katrineberg och intilliggande egendomar blivit väldigt attraktivt för tomtexploatörer. Som bakgrund till detta fanns västra stambanan, som år 1860 dragits förbi Liljeholmen in mot staden. En av de första att försöka förmå ägaren till Stora Katrineberg att stycka av delar av egendomen för försäljning var den självlärde "stadsplaneraren" Charles J Smith (alias Carl Johan Andersson). Han hade redan tidigare tillsammans med greve Erik Sparre styckat upp delar av dennes egendom Årsta med mycket (ekonomiskt) lyckat resultat. Nu kom det i alla fall dröja till 1890-talet innan någon exploatering av Stora Katrineberg skulle ske, och då under den nya ägaren Johan Albert Amundsen.
[redigera] Kvarteret Stora Katrineberg
Den del av egendomen som närmast själva gården kom också att bli den tätast exploaterades. Den första industrin, en gelatinfabrik, flyttade dit 1892. Stockholms Galvaniseringsfabrik AB etablerade sig med början 1895 i kvarteret. Galvanfabriken var en farlig arbetsplats och skulle under årens lopp kräva åtskilliga arbetares liv och hälsa. AB Sveriges förenade spritförädlingsverk och Stockholms Vaddfabrik var ytterligare industrier som inom kort uppfört sina anläggningar inom kvarteret. I början av seklet växte några 5-vånings hyreskaserner upp här. Den mest påkostade av dessa uppfördes 1904-06 av Liljeholmens municipalsamhälle ritat av arkitektkontoret Dorph & Höög.
[redigera] En ovanlig industri
Vid vattnet, nedanför det egentliga kvartet låg det lilla Liljeholmsvarvet mellan 1893 och 1904. På platsen skulle sedan en för tiden ovanlig industri anläggas. AB Gustaf Ericssons Automobilfabrik startades, som namnet antyder, av Gustaf Ericsson (son till Lars Magnus Ericsson, han med telefonerna). År 1907 etablerade han en fabrik med 200 anställda för att tillverka bilar, motorbåtar och motorer. Vid en utställning samma år kunde man visa upp Sveriges första 6-cylindriga bil. Efter några få år fick fabriken ekonomiska problem och tillverkningen lades ned. Den gamla bilfabriken skulle sedan nyttjas av bl.a. Svenska Maskinverken, AB Frank Hirsch Maskiner, AB Stockholms Ångtvätt och Levins skofabrik. Det senare företaget skulle sedan även få namnge kvarteret (Kvarteret Skofabriken).
[redigera] Omvandling till kontorskvarter
På 1960- och 70-talet var stora delar av bebyggelsen i Liljeholmen nedgången, varför också det mesta kom att rivas. Kvarteren Stora Katrineberg och Skofabriken kvarstod länge med sin intakta bebyggelse från slutet av 1800-talet. Trots önskemål från Stadsmuseet om att bevara hela, eller delar av kvarteret intakt så revs det mesta i början av 1980-talet till förmån för ett nytt kontorskomplex. I samband med detta blev Kv. Skofabriken en del av Kv. Stora Katrineberg. Kvar blev dock de gamla hyreskasernerna, Stora Katrinebergs gård, samt tre äldre industribyggnader. En av dess revs i början av 1990-talet. Vintern 2003/2004 revs (till synes utan anledning) en annan äldre byggnad, ursprungligen fabrik för AB Sveriges förenade spritförädlingsverk, senare Liljeholmens mejeri. Idag finns således inte mycket kvar av den tidigare bebyggelsen.
