Hillebard
Wikipedia
Hillebard, spjutyxa, (engelska halberd), medeltida hugg- och stötvapen, bestående av ett 1,5-2,5 meter långt skaft på vilket det var fäst en järn- eller stålklinga kallad bila, upptill försedd med en lansspets, baktill med en hake. Med haken försökte vapnets bärare, hillebardjären, fatta tag i fogarna på riddarens rustning för att rycka av honom från hästen. Under 1600-talet var hillebarden allmänt ett underofficersvapen och användes i några länder som sådant in på 1700-talet. I Spanien bars hillebarder ännu i början av 1900-talet av en konungens livvakt, och i Zeughaus i Berlin fanns då en sådan hillebard tillverkad 1877.
