Håkon VII av Norge
Wikipedia
Håkon VII, eg. Haakon VII, född som Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel 3 augusti 1872 på slottet Charlottenlund i Gentofte, Själland, Danmark som prins Carl av Danmark, död 21 september 1957 i Oslo, Norge; kung av Norge 1905-1957.
Prins Carl av Danmark föddes som son till Fredrik VIII av Danmark och Lovisa av Sverige, och var bror till Kristian X av Danmark. Han tillhörde huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg, en gren av huset Oldenburg. 1896 gifte med Maud av England av huset Sachsen-Coburg-Gotha.
Håkon VII blev vald till Norges förste kung efter unionsupplösningen med Sverige 1905. Som kung vann han stor respekt, inte minst för sina insatser under andra världskriget då han organiserade den norska motståndsrörelsen.
Innehåll |
[redigera] Tidiga år som dansk prins
Prins Carl, som han kallades innan han blev kung, var andre son till Fredrik VIII av Danmark och Lovisa av Sverige. Hans morfar var Karl XV av Sverige, av huset Bernadotte. Eftersom huset Oldenburg regerat Danmark sedan 1448, hade hans förfäder även varit kungar av Norge under den tid då länderna var i union 1536-1814. Även Christian Fredrik, som varit Norges kung en kort tid 1814, var hans förfader.
1896 gifte han sig med sin kusin, prinsessan Maud av England och Irland, som var yngsta dotter till Edvard VII av Storbritannien och Alexandra av Danmark. De fick ett barn, Olav, som skulle efterträda sin far som Norges kung. Olav föddes före unionsupplösningen, 1903 i Danmark, och kallades prins Alexander tills han blev Norges kronprins 1905.
[redigera] Trontillträde
Efter att personalunionen mellan Norge och Sverige upplöstes 1905, tillsattes en kommitté av norska regeringen, för att utse lämpliga kandidater för den norska tronen. Med tiden blev prins Carl av Danmark den ledande kandidaten; dessutom hade han en son och därmed var tronföljden avklarad. Prinsessan Maud borgade för goda relationer med Storbritannien.
Den demokratiskt sinnade prinsen, som också var medveten om att Norge vacklade i fråga om huruvida monarkin skulle införas eller systemet skulle bytas till republik, ville inte acceptera utnämningen till kung, förrän en folkomröstning visat att monarkin var vad normännen ville ha.
I folkomröstningen fick monarkin 79 %. Därefter, 18 november 1905, fick prinsen formellt en förfrågan av Stortinget om han önskade bli Norges kung. Han accepterade samma kväll, och fick stöd av Kristian IX av Danmark, hans farfar. Prins Carl blev därmed kung Haakon, och efterträdde sin mors farbror Oscar II av Sverige som kung, vilken hade abdikerat från den norska tronen i oktober till följd av uppgörelsen efter unionsupplösningen.
Han ankom till Norge 25 november, och bar sin son kronprins Olav på armen. Kröningen av kung Håkon och drottning Maud ägde rum i Nidarosdomen i Trondheim 22 juni 1906.
Kronprins Olav gifte sig även han med sin kusin, Märtha av Sverige, prins Carls dotter.
Den nye kungen fick flera hedersbetygelser. När Roald Amundsen 1911 var den första människa att nå Sydpolen, uppkallade han hela platån runt Sydpolen till Haakon VII:s udde. Även ett county i South Dakota bär hans namn, Haakon County.
Då Norge tillsatte sin första arbetarpartiregering 1928, var det kung Håkon som personligen tog initiativ till detta med hänvisning till den parlamentariska situationen. 1927 lär han ha sagt: "Jag är ju också kommunisternas kung".
[redigera] Andra världskriget
Nazitysklands flyg och flotta invaderade Norge tidigt på morgonen 9 april 1940. Den tyska flottan satte kurs mot Oslo, men besköts från Oscarsborgs fästning; tyskarna fick kännbara förluster, av skepp och mannar, vilket ledde till att den tyska marinen retirerade, varmed deras erövring av Oslo tog längre tid än planerat. Stortinget, kabinettet och den kungliga familjen gavs därför möjlighet att lämna huvudstaden och sammankalla i Hamar, men på grund av tyskarnas snabba frammarsch fick de förflytta sig till Elverum. Parlamentet antog där den så kallade Elverumsfullmakten, som gav kabinettet fullmakt att skydda landet tills Stortinget kunde sammanträffa igen.
Dagen därefter begärde det tyske sändebudet Curt Bräuer ett möte med kung Håkon. Diplomaten krävde att norrmännen skulle lägga ner sina vapen, och framförde Hitlers begäran att tillsätta nazisympatisören Vidkun Quisling som premiärminister. Bräuer uppmanade kung Håkon att följa danska regeringens exempel och ge upp, och varnade för att Norge skulle lida svåra följder om han inte hörsammade uppmaningen.
Under ett känsloladdat möte med kabinettet i Nybergsund, berättade kung Håkon vad det tyske sändebudet sagt. Kung Håkon sade då:
- Jag är djupt tagen av det ansvar som påläggs mig om det tyska kravet avvisas. Ansvaret för katastrofen som kommer att drabba folket och landet är i sanning så allvarligt att jag bävar för att ta det. Det vilar på regeringen att fatta beslutet, men min ståndpunkt är klar.
- För min del kan jag inte acceptera det tyska kravet. Det skulle strida emot allt jag har uppfattat som min plikt som kung av Norge sedan jag kom till detta land för närmare trettiofem år sedan.
Håkon fortsatte och sade att han visste att norska folket och Stortinget saknade förtroende för Quisling, och att om kabinettet var av annan uppfattning, skulle han abdikera för att inte stå i vägen för regeringens beslut.
Regeringen ställde sig enhälligt bakom kungen, och deklarerade per telefon sin vägran att acceptera tyskarnas krav. I en radiosändning den kvällen, framfördes kungens och regeringens ståndpunkt att emotstå tyskarnas ultimatum, till det norska folket. Regeringen lät förstå att de skulle kämpa mot tyskarna så länge som möjligt, och uttryckte sin förvissning om att folket skulle bistå beslutet.
Morgonen därpå, 11 april 1940, gjorde Luftwaffe en bombraid mot Nybergsund, vilken förstörde den lilla staden där norska regeringen uppehöll sig, för att eliminera ohörsamheten hos kungen och regeringen. Kungen och ministrarna tog sin tillflykt i den snötäckta skogen och begav sig den vägen norrut mot Åndalsnes vid nordvästra kusten. När de brittiska styrkorna förlorade land till följd av det tyska bombanfallen, togs kungen och hans män ombord på det brittiska HMS Glasgow och begav sig sjöledes till Tromsø som fick fungera som provisorisk huvudstad från 1 maj. Kung Håkon och kronprins Olav tog upp kampen från en stuga i skogen i Målselvdalen, där de skulle bo tills de evakuerades till Storbritannien.
De allierade han en tämligen god kontroll över norra Norge till slutet av maj, men efter slaget om Frankrike blev det uppenbart att de brittiska styrkorna behövdes bättre på annat håll och drogs tillbaka. Norska regeringen tvangs då till en förnedrande evakuering 7 juni, och kom med HMS Devonshire till London, där kung Håkon bildade en exilregering. Från London blev kung Håkon en viktig symbol för det norska motståndet.
Under tiden utsåg Hitler Josef Terboven till Reichskommissar över Norge. På Hitlers order försökte Terboven få Stortinget att avsätta kungahuset; parlamentet vägrade och hänvisade till konstitutionen. Som påföljd ställdes ett ultimatum av Tyskland att alla norrmän i stridbar ålder skulle föras till koncentrationsläger. Med detta överhängande hot, skrev Stortinget 27 juni till kungen i London, och bad honom abdikera. Kungen skrev ett artigt svar att Stortingets handlade varit påtvingat och därför avböjde han. Efter att ytterligare ett sådant tyskt krav misslyckats i september, lät Terboven meddela att den kungliga familjen hade "förverkat sin rätt att återvända", och upplöste de demokratiska politiska partierna.
[redigera] Efter kriget
I juli 1955 föll kung Håkon och bröt lårbenshalsen, och fick därefter sitta i rullstol. Detta lär ha påverkat den förr så aktive kungen djupt, och i allt högre omfattning började kronprins Olav ta över de kungliga plikterna. Vid kungens död 1957, efterträddes han av sin son Olav V av Norge.
Kung Håkon betraktas som en av de störste norrmännen under modern tid. 1947 erhöll han den högsta civila utmärkelsen i Norge, Borgerdådsmedaljen i guld. 1955 blev han tilldelad Holmenkollmedaljen.
Han ligger begraven i den vita sarkofagen i Det kongelige mausoleum i Akershus festning samman med sin hustru Maud.
|
Företrädare: |
Efterträdare: |
[redigera] Källor
Wikimedia Commons har media som rör Håkon VII av Norge
- Hela, eller delar av, denna artikel utgörs av översatt text ur en annan språkversion av Wikipedia.
- Hela, eller delar av, denna artikel utgörs av översatt text ur en annan språkversion av Wikipedia.
