Gustav Eriksson Vasa
Wikipedia
Gustav Eriksson Vasa, född 28 januari 1568, död i februari 1607, svensk prins, son till kung Erik XIV och Karin Månsdotter.
I följd av kung Johan III:s fruktan för, att Erik XIV:s anhängare i Sverige skulle begagna hans son Gustav Eriksson Vasa till främjande av sina planer, hade han 1575 blivit sänd i landsflykt och levde under de närmast följande åren i nöd och fattigdom i Polen, där han ska ha studerat vid de av jesuiter ledda bildningsanstalterna i Braunsberg, Thorn och Vilnius och vid någon av dessa övergått till katolska läran. År 1586 ska han ha varit i Rom, men omtalas sedan såsom uppehållande sig dels i Mähren, dels i Schlesien under kejsar Rudolf II:s beskydd. Sin önskan att få återse sin moder Karin Månsdotter fick han först uppfylld 1596, då de möttes i Tallinn. Gustavs vistelseort var sedan en tid Thorn, vilken stad han dock lämnade 1600 för att begiva sig till Ryssland, vars dåvarande tsar Boris Godunov, lika som en gång förut Ivan IV av Ryssland ämnade begagna honom som redskap för politiska planer. Varken lockelser eller en flerårig fångenskap kunde dock förmå honom att därtill låna sig, och lik mycken ståndaktighet visade Gustaf mot de försök i samma riktning, som gjordes av Boris efterträdare Dimitri. Ett år efter dennes fall avled Gustav Eriksson Vasa i den lilla staden Kasjin i mellersta Ryssland.
