Gregorius II
Wikipedia
Gregorius II, född i Rom, påve 19 maj 715 - 11 februari 731, påbörjade den kamp mot langobarderna, som slutligen ledde till deras rikes undergång. Helgon med festdag 11 februari.
Han upptog utan att vända sig mot bysantinska kejsardömet även striden mot Leo III Isaurierns bildstormande politik och trotsade segerrikt kejsarhovets alla försök att störta honom. I mellersta och norra Europa åtnjöt Gregorius det största anseende. Han trädde i förbindelse med Bonifatius, vigde honom till biskop 722 och gjorde honom till en kyrklig organisatör i påvestolens tjänst. Stort var också hans intresse för klosterväsendet; särskilt gynnade han benediktinerna. Litteratur: Langen, "Geschichte der römischen kirche von Leo I. bis Nikolaus I."
Företrädare: Constantinus |
Påve 715-731 |
Efterträdare: Gregorius III |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
Kategorier: Ugglan | Påvar | Helgon