Glidflygplan
Wikipedia
Glidflygplan är roderstyrda luftfartyg som har en begränsad segelflygförmåga. De delas in i två typer, enkla glidflygplan och lastglidflygplan.
[redigera] Enkla glidflygplan
Enkla glidflygplan är konstruerande att omvandla höjd till fart genom att utföra en flack dykning. Vanligtvis flyger man längs med en sluttning, glidflygplanet kan i sällsynta fall få termik eller hangkänning så det kan stiga i höjd. Glidflygplanen är som regel mycket lätta med en tomvikt runt 100 kg och kan bara bära en pilot.
Den äIdsta dokumenterade glidflygningen gjorde Ibn Firnas år 875 i det då islamska Spanien. Det första "moderna" glidflygplanet som flög "skutt" var Coachman Carrier konstruerat av Sir George Cayley 1853. Men inte förrän Bröderna Wrights flygförsök år 1900 kan man anse att det närmade sig riktiga flygningar.
[redigera] Lastglidflygplan
Lastglidflygplan är som regel militära transportglidflygplan som bogseras efter ett motordrivet flygplan. Under andra världskriget användes transportglidflygplanen för att transportera trupper och material, t.ex Messerschmitt Me 321. De mindre lastglidflyplanen kunde medföra 20 soldater medan de större kunde lasta små fordon eller mindre pansarvärnskanoner. En fördel var att landsättningen kunde ske tyst eftersom planen glidflög till landningsplatsen efter losskopplingen. Till skillnad mot vanliga enkla glidflygplan var lastglidarna byggda för att bara användas en gång.
[redigera] Nutida glidflygplan
De enda farkoster som idag normalt använder glidflygsprincipen är rymdfärjorna, som glidflyger ner till landningsplatsen efter återinträdandet i atmosfären eller motordrivna flygplan som tvingas glidflyga efter kraftbortfall. Glidflygplan finns även, dom kan startas med vinsch, bogseras med plan eller startas med hjälp av en bil.
