Gäspning
Wikipedia
En gäspning (pandiculation) är en djup reflexmässig inandning med öppen mun. Man gäspar oftast för att man är trött men även om man är uttråkad, nervös, har druckit alkohol eller har tagit lugnande medel. Exakt varför man gäspar är inte helt klarlagt, men den förhärskande teorin är att man gör det för att fylla lungorna med luft, så att de inte faller samman. När man gäspar flödar också mer blod till hjärtat.
Gäspningar tvingar ofta fram en reflex hos personer som ser gäspningen, och leder till att även de börjar gäspa. Enligt ett experiment genomfört av Nature Service reagerar ca 40-60 procent av personer som ser en video med en person som gäspar med att själva gäspa. Att hålla munnen med handen hjälper inte mot detta. Enligt samma experiment har människor med stor kännedom och medkänsla lättare för att "smittas" av gäspningar.
Antagligen är gäspningsreflexen ett arv från våra förfäder. Troligen var gäspningar ett sätt för gruppmedlemmarna att signalera till varandra hur alerta de var, och det kan även ha hjälpt gruppen att gå och lägga sig samtidigt för att på så sätt öka dess effektivitet. Denna teori bekräftas av doktor Robert H Shmerlings studier av apor. Hos babianer signaleras "sovdags" nämligen av omfattande gruppgäspningar, en ritual som avslutas med en enorm gäspning av babianhannen.
