Finskhetsförbundet

Wikipedia

Finskhetsförbundet (finska: Suomalaisuuden liitto) är en patriotisk organisation med säte i Helsingfors. Förbundet grundades den 12 maj 1906 av Johannes Linnankoski för att tillvarata de finskspråkigas intressen under nationalismens tidsålder i Finland. Nuvarande ordförande är Heikki Tala. Idag är förbundet främst känt för sina försök att avskaffa svenskan och svenskheten i Finland.

Under dess barnaår var förbundet en aktiv medverkare till namnändringskampanjen i Finland, där många familjer antingen mer eller mindre frivilligt tvingades byta namn och språk för att få bibehålla jobb eller ställning.

Den stora språkstriden på 1920- och 1930-talet var förbundets mest aktiva tid. Vid denna tidpunkt hade man bl.a. Urho Kekkonen, sedermera president, som medlem. Här gick man gemensam sak med Lapporörelsen och Akademiska Karelen-förbundet

Kring 1925 uppkom den starkt antisvenska äktfinska rörelsen. Lapporörelsen lyckades åstadkomma ett visst närmande mellan finska och finlandssvenska högerelement omkring år 1930, men den skenbara avspänningen blev kortvarig. Språkstridens två sista och allra kraftigaste utlöpare blev konflikterna om statsuniversitetets förfinskning (se universitetsadresserna) — partiellt genomdriven 1937 — och om snabbkolonisationen efter förlusten av Karelen efter vinterkriget 1940 och igen efter forsättningskriget 1944. Efter 1945 inträdde lugnet i nationalitetsfrågan efter språkfreden. Finskhetsförbundet förde en tynande tillvaro.

Sedan slutet av 1980-talet skedde en omvänding av förbundets policy. Man började arbeta mindre för finskan och mera mot svenskan. Ordförandena Erkki Pihkala, Seppo Heikinheimo, Pentti Huttunen och Heikki Tala har alla hållit på denna linje. Erkki Pihkala var den som myntade termen tvångssvenska för att beskriva att man inte hade valfrihet i frågan om skolsvenskan. Pentti Huttunens tid uppmärksammas mest i och med hans ökända ledare i förbundets tidning Suomen Mieli där han uppmanade Finlands folk att följa bonden Lallis exempel och döda sina förtryckare (de svenskpråkiga).

Förbundet hade sedan tidigare ett officiellt statsuppdrag att informera om den finländska flaggan. Efter Huttunenincidenten och många år av envist motstånd mot att infomera om Finlands flagga på svenska tröt tålamodet hos regeringen. I augusti 2002 drogs stadsstödet på 16 800 euro in. ^[1]

Pentti Huttunen: Varför ska vi tillhandahålla service som ingen frågar efter? Det är ytterst sällan någon begär svensk information om finska flaggan av oss. [...] Men det ska finnas åtminstone en organisation i Finland som inte böjer sig för sfp! [D]et är en principfråga för oss att ge information enbart på finska.^[2]

Förbundet har ett förhållandevis litet antal medlemmar (ca 1 100). ^[3]

[redigera] Se även

Akademiska Karelen-Sällskapet
Lapporörelsen
Fosterländska Folkförbundet

[redigera] Källor

^ {{{författare}}} ({{{publdatum}}}). "Slopat verksamhetsbidrag till Finskhetsförbundet". {{{verk}}}. {{{utgivare}}}. Hämtad {{{hämtdatum}}}.
^ {{{författare}}} ({{{publdatum}}}). "Tospråklighetsproblematikken i Finland". {{{verk}}}. {{{utgivare}}}. Hämtad {{{hämtdatum}}}.
^ Siffror från 2001