Fauvism
Wikipedia
Fauvism, strömning inom måleriet där färgen var konstverkets viktigaste beståndsdel.
Termen "fauvism" tillskrivs den franske konstkritikern Louis Vauxcelles, som beskrev ett rum på Salon d'Automne ("Höstsalongen") i Paris 1905, där en italiensk renässansskulptur omgavs av målningar av Henri Matisse och andra som "Donatello parmi les fauves" ("Donatello bland vilddjuren"). Vauxcelles uppfattade konstnärerna som "vilda" i sitt uttryck, och de fick därmed namnet Les fauves.
Under parollen "färgens frigörelse" betonade fauvisterna färgernas egenvärde och använde ofta färgerna rena, direkt från färgtuben. De lyfte fram färgerna genom att anlägga dem pastost på duken och genom att undvika centralperspektiv och fördrivningar. Fauvisterna befriade färgen från dess traditionella, deskriptiva roll i framställningen och visade på så sätt vägen till hur den kunde användas som ett uttrycksfullt självändamål.
Fauvismen var aldrig någon "skola" i egentlig mening eftersom dess konstnärer aldrig formulerade något gemensamt program. Fauvismen avlöstes av kubismen och kan sägas ha föregåtts av både neoimpressionismen och symbolismen. Tydliga influenser från Vincent van Gogh kan konstateras.
