Ent

Wikipedia

Enter är varelser i J.R.R. Tolkiens värld. Alvernas namn på enterna är Onodrim, Onod i singular. De kan närmast beskrivas som vandrande träd, och betraktar sig själva som "trädens herdar". Enterna finns inte bara i Tolkiens värld utan användes tidigare för att beskriva andra typer av talande träd. Namnet Ent kommer från Saxiska och betyder jätte. Enterna är i princip gående träd. Och precis som träd varierar de i färg, storlek, höjd osv. Generellt sett liknar de träden de vakar över. Mot slutet av den tredje åldern fanns enterna endast kvar i Fangornskogen.

Enterna var en mycket gammal ras som fanns i Midgård rentav tidigare än alverna, men de befann sig i sömn i tyst medvetenhet om sig själva. De väcktes senare av alverna. De skapades av Eru Ilúvatar på Yavannas begäran då hon var rädd för att Aulë's barn, dvärgarna, skulle hugga ner alla skogar. Enterna var menade att vara skogens beskyddare och hindra orcherna, dvärgarna och de andra raserna i Midgård från att rasera den.

Från början kunde inte enterna prata med andra än sig själva, språket var relativt outvecklat. Men alverna lärde dem sitt eget språk. Vilket inte bara innebar att de kunde tala med andra levande varelser men också stimulerade sin egen språkutveckling. Liksom dvärgarna hade de ett språk som ingen annan kunde lära sig. Men till skillnad mot dvärgarna som höll sitt språk hemligt hade ingen annan ras, inte ens alvernas språkmästare förmågan att lära sig enterna språk, långsamt, sonort, agglutinerande och återupptagande som det var.

Inte alla enter var goda. Några ådrog sig ondskan från Morgoth en gång i tiden. Visserligen hade inte alla vaknat och kunde inte enligt Lavskägge hållas fullt ansvariga för sina handlingar. Men han är noggrann med att hålla Merry och Pippin bort från dessa stråk.

Enter kunde också återfalla till träd. Huoner som de kallades, halvt träd halvt ent. Det är dessa som river ner Isengårds murar och förgör orcherna vid Helms klyfta. I Fangornskogen levde under tredje åldern bara manliga enter. De kvinnliga hade för länge sedan flyttat så långt ifrån sina manliga motsvarigheter att de inte längre har någon kontakt. Redan under första åldern hade de utvecklat olika intressen och kynnen att entiskorna hade flyttat ifrån skogen där de en gång var födda. Medans männen var nöjda med att låta växterna vara som de var ville kvinnorna växterna växa på order. De uppfann jordbruket något som människorna senare kom att lära sig.

Vid sidan av det långa livet har enterna likhet med alverna genom sin förmåga att vara mer intresserade av andra än vad människorna är. Å andra sidan har enterna mer likhet med människorna än alverna genom sin förmåga att ta färg av sin omgivning. Alverna förblir oförändrade. Där enterna är bättre än både människorna och alverna är att de är trofastare till ”tingen” (som Lavskägge uttrycker det) dvs. andra levande varelser. De håller de längre i sinnet.

Lavskägge skröt inför Merrin och Pippin om enternas styrka. Han sade att de var mycket starkare än trollen som Morgoth hade skapat för att efterlikna enterna. Han jämförde det med hur orcerna skulle vara imitationer av alverna.