Elagabalus
Wikipedia
Elagabalus var denne kejsares gud, han hette egentligen Varius Avitus Bassianus och kallades aldrig Elagabalus i officiella sammanhang.[1] Senare latinska historiker missförstod namnet och kallade honom kallade Heliogabalus.[1] Cassius Dio omnämner honom som Sadanapalus.[1] Han föddes år 203 eller 204 i Emesa i Syria och mördades i Roms praetorianläger den 11 mars 222. Han var kejsare den 16 maj 218 till sin död.[1]
Hans mor Julia Soaemias Bassiana hävdade att han var son till hennes kusin, kejsaren Caracalla. Elagabalus utropades som fjortonåring till romersk kejsare av en legion soldater i Syrien. Denne kejsare ska ha tillhört de galnaste av dem alla, men sanningshalten i berättelserna kan betvivlas. Bland annat släppte han under ett gästabud ned så många rosor över gästerna att somliga av dem kvävdes till döds.
Elagabalus påstås ha varit sexuellt intresserad av män, och ha varit transsexuell eller haft någon annan avvikelse i sin könsupplevelse. Enligt den samtide krönikören Dio Cassius ska Elagabalus ha haft en affär med sin manlige chaufför, den blonde slaven Hierokles från Karien, som han utan framgång försökte upphöja till kejsare. Han ska också ha föredragit att bli kallad Hierokles drottning och älskarinna, och han lovade halva sitt rike som en belöning till den läkare som med framgång kunde utföra ett könsbyte på honom. Han levde i sus och dus, och i jakten efter nya smakupplevelser utlyste han en tävling där den som gjorde en sås som föll kejsaren på läppen skulle bli rikligt belönad, tyckte han inte om såsen skulle kocken dock inte få äta annat än detta under resten av sitt liv. Han var ytterligt feminin, vilket i hans hemland Syrien inte sågs som något negativt, I Rom betraktade man dock ännu detta med största motvilja trots att man alltmer började lägga sig an med Orientens levnadssätt. Hans egentliga namn var inte Elagabalus, detta var namnet på den solgud åt vilken han var överstepräst och dyrkade synnerligen ivrigt. Det var under denna tid sed att ledaren för en kult tog gudens namn. Detta var i princip det enda han var verkligt seriös i.
Han övertalades till att utse Alexander Severus som medregent, men denne unge man vann snabbt all popularitet bland folket och soldaterna istället för Elagabalus. Kejsaren blev orolig och avundsjuk och planerade ett mord, men istället mördades han själv tillsammans med sin mor och chaufför av korrupta officerare inom Praetoriangardet på en toalett i Rom 11 mars 222. Efter att på olika sätt ha skändats runt Roms gator och kloaker kastades Heliogabalus kropp slutligen i floden Tibern.
| Föregångare Macrinus |
Romersk kejsare 218 - 222 |
Efterträdare Alexander Severus |
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
