Ekorre
Wikipedia
| ?Ekorre Status i världen: Missgynnad[1] Status i Sverige: Ej hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Familj: | Sciuridae |
| Släkte: | Sciurus |
| Art: | Ekorre S. vulgaris |
|
|
|
| §Sciurus vulgaris Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Ekorre, europeisk ekorre eller röd ekorre, Sciurus vulgaris, är en trädlevande gnagare med yvig svans.
Innehåll |
[redigera] Biologi
Den är rödbrun på ovansidan men blir vintertid gråare (i vissa nordliga områden helt grå, s.k. gråverk). Undersidan är gräddvit. Variationer i pälsfärg gör att vissa stammar är mörkare eller gråare. Pälsen skiftas två gånger årligen. Vinterpälsen är tjockare och längre, och har också markanta örontofsar vilket andra ekorrarter saknar. Kroppslängden uppgår till 24-30 cm förutom svansen som är 17-20 cm. Vikten är mellan 300-390 g. Arten förekommer i hela Europa och delar av Asien.
Ekorren är dagaktiv och ganska oskygg, varför det är ett av de skogsdjur vi ser oftast. Ekorrar kan simma, men det går väldigt sakta.
Boet byggs eller övertas. Nästan vad som helst i ett träd duger men den föredrar håligheter - gamla hackspettbon, holkar, hål i stammar. Ibland bygger den på egen hand ett bo av ris i ett träd, med ingång på sidan. Ekorren upprätthåller inte aktivt revir.
Dräktighetstiden är 32-40 dygn. Ekorren är polygam och har individuellt varierande parningsrytm, varför nyfödda ungar kan påträffas hela våren och sommaren. Ungarna är 1-7 i varje kull, honan får 2 eller 3 kullar per år. De blinda ungarna öppnar ögonen efter omkring 14 dagar och lämnar boet efter 5-6 veckor. Vid 12 månaders ålder är ekorren könsmogen. Livslängden i det vilda är normalt ca 3 år, men vissa individer blir ända upp till 6-7 år gamla, och i fångenskap ännu äldre.
Huvudfödan är barrträdsfrön och -blommor, framförallt granens hanblommor. Även ollon och nötter är omtyckta och göms ofta undan i hålor. Tallbark, svampar, bär, bladlöss och fågelägg står också på menyn. Tvärtemot vad som normalt antas kan inte den röda ekorren effektivt smälta ekollon (vilket däremot den grå ekorren kan).
Lätet är smattrande eller tjattrande, men även andra ljud förekommer. Varningsropet är ett metalliskt "tjiuck".
[redigera] Taxonomi
Över 40 underarter har beskrivits. En studie 1971 reducerar dessa till 16 underarter och utgör grunden för senare arbete om arten.[2] [3]
- S. v. altaicus Serebrennikov, 1928
- S. v. anadyrensis Ognev, 1929
- S. v. argenteus Kerr, 1792
- S. v. balcanicus Heinrich, 1936
- S. v. bashkiricus Ognev, 1935
- S. v. fuscoater Altum, 1876
- S. v. fusconigricans Dvigubsky, 1804
- S. v. infuscatus Cabrera, 1905
- S. v. italicus Bonaparte, 1838
- S. v. jacutensis Ognev, 1929
- S. v. jenissejensis Ognev, 1935
- S. v. leucourus Kerr, 1792
- S. v. mantchuricus Thomas, 1909
- S. v. meridionalis Lucifero, 1907
- S. v. rupestris Thomas, 1907
- S. v. vulgaris Linnaeus, 1758
[redigera] Utbredning och hot
Ekorren är vanlig i skogsområden i hela Sverige, med undantag endast för fjällbjörkskogen, där den endast förekommer sällsynt. Den trivs i städernas parker och trädgårdar.
Ekorrar har fint skinn som tidigare var värdefullt. Jakt på ekorrar var därför tidigare vanligt. Numera har skinnet obetydligt värde. Den heraldiska termen vair syftar på ekorrskinn. Jämför gråverk.
I Europa är ekorren hotad eller undanträngd av den införda grå ekorren (Sciurus carolinensis) i främst Storbritannien (införd, aktiva begränsningar av utbredningen bedrivs) och Italien (förrymda djur från fångenskap), och utsatt för habitatfragmentering. Den grå ekorren förefaller kunna tränga undan den röda med stort genomslag. Förrymda djur i Italien har lokalt kraftigt decimerat den röda stammen och i England är stammen kraftigt reducerad ända upp till skotska gränsen. Den grå ekorren sprider sjukdomar som är dödliga för den röda ekorren och den kan utnyttja viss föda mer effektivt (bland annat ekollon). Undanträngningen är inte aktiv utan består i försvagning från sjukdom och minskat födounderlag. Den röda ekorren reproducerar sig också långsammare när populationen utsätts för tryck. IUCN ger den därför hotstatus NT.
Naturliga hot är större rovfåglar, vildkatt och trädmård. Hermelin tar ungar. Ekorrar som överraskas på marken kan ibland falla offer för hundar, tamkatter eller räv.
[redigera] Ekorren i kultur
Ratatosk var en mytisk ekorre som kilade upp och ner för stammen av Yggdrasil med meddelanden.
Ordet ekorre har en svårtydd etymologi och det är inte entydigt att namnet har samband med ek, förleden kan komma av ett äldre ord rör "rörlig" eller vara ljudhärmande. Dialektala namn på ekorren är bland annat granoxe och furufnatt.
Ekorren utgör inget direkt hot mot människan (till skillnad från andra synliga gnagare) och i modern tid uppfattas den som gullig och sympatisk. I äldre tid har den ibland betecknats som falsk eller opålitlig. Vissa arkeologiska fynd av magisk karaktär finns.
I modern kultur omnämns ekorrar tämligen ofta och normalt på ett positivt sätt; jämför Beatrix Potter, Piff och Puff. Internationellt ges ekorrens vana att gömma undan mat något större vikt än i svenska sammanhang - på engelska används ibland squirrel i ombildningar för att beteckna ungefär det som på svenska kallas hamstring.
