Disputation

Wikipedia

Disputation (disputationsakt), den akademiska akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling. Om doktoranden godkänts på sina läskurser inom utbildningen, på ett vetenskapligt nöjaktigt sätt författat och adekvat försvarat sin avhandling, avlägger denne därmed doktorsexamen. Akademiska disputationer förekommer vid alla universitet och leder sin historia tillbaka till antiken. Det är det främsta uttrycket för vetenskapssamhällets egen kvalitetskontroll av nya resultat.

Senast tre veckor före disputationen skall avhandlingen offentliggöras. Detta kallas spikning, och består i att doktorsavhandlingen spikas upp på universitets anslagstavla och därmed på ett symboliskt sätt hålls offentligt tillgänglig för granskning av vem som helst. Ett löst s.k. spikblad anger att det är fråga om en doktorsavhandling samt var och när disputationen äger rum. Spikningen går till så, att ett hål borras i bokens övre vänstra hörn och doktoranden själv spikar fast den på anslagstavlan under överinseende av universitetsvaktmästaren och en del släkt och vänner. Numera har man också elektronisk spikning, som går till så att universitetsbiblioteket lägger ut texten eller det s.k. spikbladet på sin hemsida. Spikningen kan också förenklas genom att endast spikbladet anslås.

Vid disputationen skall, förutom doktoranden (respondenten) själv, vara närvarande doktorandens handledare, en opponent och en betygsnämnd. Betygsnämnden består av tre eller fem ledamöter, som ska vara professorer eller docenter, men inte nödvändigtvis vara aktiva inom samma område som doktoranden. Det är betygsnämnden som avgör om doktoranden blir godkänd eller ej. Opponentens uppgift är att granska doktorandens avhandling, och att inför betygsnämnden till doktoranden framföra kritiska motargument eller påvisa luckor i bevisförningen. En dispuitation är offentlig och öppen för allmänheten. Forskarkolleger, släkt och vänner och övriga intresserade brukar vara närvarande.

Disputationsakten kan gå olika till. Den inleds med att ordföranden kort för de närvarande presenterar respondent, opponent och betygsnämnd. Därefter presenteras innehållet i avhandlingen av opponeten eller i bland av respondenten. Opponenten får därefter ordet och framlägger sin uppfattning om avhandlingen. Det är opponentens uppdrag att framföra vetenskapligt motiverad kritik som respondenten skall besvara. Betygsnämnden skall avgöra om detta försvar är hållbart. Opponentens granskning av avhandlingen skall utformas som en dialog mellan opponent och respondent. Opponentens uppgift är således inte att "tentera" eller "förhöra" respondenten på rena minneskunskaper, utan att granska de i avhandlingsboken framlagda forskningsresultaten.

Doktorsavhandlingen kan utgöras av en en enda sammanhängande framställning, en s.k. monografiavhandling (vanligt inom teologi, juridik och humaniora) eller ett antal tidigare publicerade vetenskapliga artiklar som fogas samman till en enhet med en inledande, sammanfattande text, en s.k. sammanläggningsavhandling (vanligt inom medicin, naturvetenskap, teknikvetenskaper och socialvetenskap).

Då opponentens granskning är genomförd brukar betygsnämnden ofta ställa frågor eller komma med eventuella synpunkter på avhandlingen. Ordet förklaras därefter fritt och vem som så önskar får sedan framställa kritik mot avhandlingen (opposition ex auditorio) som besvaras av respondenten innan disputationsakten avslutas och betygsnämnden drar sig undan för överläggningar. En disputation pågår normalt ett par timmar men upp till det dubbla kan förekomma. Långa disputationer ajourneras för måltid.

Under betygsnämndens sammanträde diskuteras om de i avhandlingen framlagda vetenskapliga resultaten är hållbara och huruvida respondenten vederhäftigt försvarade sin avhandling. Efter omröstning fastställs om avhandlingen skall godkännas eller ej. I allmänhet godkänns doktoranden och betygsnämnden presenterar ett positivt resultat efter ett formellt sammanträde. Normal akademisk praxis är nämligen den att om betygsnämnden inte avser att godkänna avhandlingen meddelas respondenten detta i förväg genom sin handledare och får då möjlighet att dra tillbaka sin avhandling före disputationsakten. I en sammanläggningsavhandling har varje uppsats tidigare granskats av den det vetenskapliga rådet vid den tidskrift som publicerat den.

Fram till 1970 utsåg fakulteten en opponent och respondenten två. Vid varje disputation fungerade således tre opponenter. "Fakultetsopponenten" framförde den grundläggande vetenskapliga kritiken, den "andre opponenten", som respondenten utsåg bland sina vänner, brukade inrikta sin granskning främst på akribin och formalia. Det fanns därvid en sedan mitten av 1800-talet utbildad tradition att den tredje opponenten inte framförde en allvarlig, vetenskaplig kritik, utan i stället - med gravallvarlig hänvisning till avhandlingstexten - en förvänd, förvriden, skämtsam och löjeväckande opposition som vädjade till åhörarnas munterhet. Ofta vill man genom skojiga ordlekar, anagram, halsbrytande jämförelser o.s.v. göra gällande att avhandlingen på ena eller andra sättet handlade om något helt annat än den de facto gjorde. I nuvarande disputationssystem fullgör fakultetsopponenten även den tidigare andreopponentens funktion. Det händer alltjämt att en skämtsam "tredjeopposition" framföres från auditoriet.