Danmarks järnvägsnät

Wikipedia

	Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
	Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort.

DSB-tåg öster om Roskilde

Danmarks järnvägsnät består av mer än 2 000 km järnvägslinjer, varav endast Köpenhamns S-bana (pendeltåg), Tinglev-Sønderborg och Helsingör-Köpenhamn-Padborg (vid gränsen mot Tyskland) är elektrifierade.^[1] De flesta tågen är persontåg men en stor del av godstrafiken mellan Sverige och Tyskland går även den genom Danmark.

Underhåll och drift av de danska järnvägarna sköts till största delen av Banedanmark (motsvarande det svenska Banverket). Man delar även mot en avgift ut plats på rälsen för de företag som vill frakta gods eller passagerare. De flesta tågen körs av DSB men på Jylland körs vissa linjer av företaget Arriva. Godstransporterna sköts till största delen av Railion, men även andra operatörer tar hand om en ansenlig del av inrikestrafiken.

Innehåll

1 Spår
- 1.1 Elektrifiering
- 1.2 Säkerhet och signaler
2 Externa länkar
3 Källor

[redigera] Spår

De danska järnvägarna består av normalspår (1 435 mm), med undantag av några museijärnvägar som använder smalspår. Tidigare var 1 000 mm vanligt på mindre linjer och 700 mm på industrijärnvägar. De flesta smalspårbanorna avskaffades under 1950- och 60-talen.

Största tillåtna hastighet på huvudlinjerna är generellt 180 km/h, men på det mer glest trafikerade nätet är maxhastigheten mellan 75 och 120 km/h. På huvudbanorna används betongslipers, på sidolinjerna är det träslipers som gäller.

Åren 2002-2003 gjorde Banedanmark en undersökning av hur gamla de slipers som används är. Resultatet var nedslående; medelåldern var 24 istället för rekomenderade 20 år.

[redigera] Elektrifiering

Danmark var sena då det gäller elektrifiering av dess järnvägar. Det politiska beslutet om en elektrifiering av huvudnätet togs först 1979. Den första linje som elektrifierades var Köpenhamn-Helsingör 1986, följd av huvudlinjen över Själland, Fyn och Sønderjylland under 1980- och 90-talen.

Kontaktledningen på huvudlinjerna håller en spänning på 25 kV 50 Hz. Denna spänning hålls även på linjen från Sverige, via Köpenhamn, till Fredericia, och därifrån till Padborg fram till den tyska gränsen. Ledningarna på Tysklands och Sveriges järnvägsnät håller dock 15 kV 16 2/3 Hz, men de lok som används för dessa transporter är utrustade för att klarar av båda spänningarna.

Köpenhamns pendeltåg (S-tog) använder 1 500 V likström, vilken matas via kontaktledning. Köpenhamns tunnelbana använder 750 V likström från en strömskena.

[redigera] Säkerhet och signaler

Huvudlinjerna utrustades med ATC under 1990-talet.Ett förenklat system av ATC används på vissa sidolinjer. 1975 infördes HKT, ett system med hyttsignaler, på pendeltågen. På vissa linjer används en förenklad version, kallad forenklet HKT (F-HKT).