Finlands järnvägsnät
Wikipedia
Finlands järnvägsnät är det nätverk som bildas av de olika banorna, som upprätthålls av finländska statens banförvaltningscentral. Det finländska bannätet utnyttjas huvudsakligen av det statsägda VR-Koncernen.
År 1996 var det järnvägsnät som upprätthölls av banförvaltningscentralen 5 600 km långt, av villka 37 % var elektrifierade. Den elektrifierade spårtrafiken täckte 65 % av all trafik. År 1982 var bannätverket ännu 6 041 km långt, men från och med 1996 har man stängt ner 381 km. Bannätverket är ännu på sina ställen enspårigt på grund av litet nyttjande, de viktigaste undantagen är de banor som går i regiontrafik i Huvudstadsregionen, huvudbanans del Helsingfors–Riihimäki–Tammerfors, Riihimäki–Kouvola–Luumäki och direktbanan Kervo-Lahtis.
Bannätets viktigaste rutter är Helsingfors–Tammerfors–Uleåborg, Helsingfors–Villmanstrand–Sankt Petersburg och Helsingfors–Åbo.
[redigera] Trivia
Den högsta punkten på det nuvarande bannätet befinner sig 4 km väster om Sallas trafikplats vid bankilometer 1117,120: där är höjden 249,82 meter över havet.
[redigera] Järnvägar i Finland
| Järnvägar i Europa |
| Albanien | Andorra | Armenien | Azerbajdzjan | Belgien | Bosnien och Hercegovina | Bulgarien | Cypern | Danmark | Estland | Finland | Frankrike | Georgien | Grekland | Irland | Island | Italien | Kroatien | Lettland | Liechtenstein | Litauen | Luxemburg | Makedonien | Malta | Moldavien | Monaco | Montenegro | Nederländerna | Norge | Polen | Portugal | Rumänien | Ryssland | San Marino | Schweiz | Serbien | Slovakien | Slovenien | Spanien | Storbritannien | Sverige | Tjeckien | Turkiet | Tyskland | Ukraina | Ungern | Vatikanstaten | Vitryssland | Österrike |
