Dance of Death
Wikipedia
| Dance of Death | ||
|---|---|---|
| CD av Iron Maiden | ||
| Gavs ut | 8 september, 2003 | |
| Inspelad | 2003 | |
| Genre | Heavy metal | |
| Längd | 68:05 | |
| Skivbolag | Columbia Records, EMI | |
| Producent | Steve Harris & Kevin Shirley | |
| Iron Maiden-kronologi | ||
| Brave New World (2000) |
Dance of Death (2003) |
A Matter of Life and Death (2006) |
Dance of Death är det trettonde studioalbumet av det brittiska heavy metalgruppen Iron Maiden som släpptes den 8 september, 2003. Räknas som en av de mest kontroversiella albumen av Iron Maiden någonsin. Det första man ser av detta är omslaget som skiljer sig stort från föregående album. Omslaget har även varit det som talats mest om av fansen, de flesta tycker att det är ett av de fulaste omslagen till ett album någonsin. När Iron Maiden lade ut omslaget på sin hemsida innan släppet av albumet trodde många av fansen att det var ett skämt [1].
Det är inget konceptalbum, dock håller sig hela albumet till temat döden. Det är också första gången bandet har med en akustisk låt med på ett album.
Albumet nådde andra platsen på brittiska topplistan och förstaplatsen på den svenska.
Innehåll |
[redigera] Låtlista
- Wildest Dreams (Smith/Harris) - 3:52
- Rainmaker (Murray/Harris/Dickinson) - 3:48
- No More Lies (Harris) - 7:22
- Montségur (Gers/Harris/Dickinson) - 5:50
- Dance of Death (Gers/Harris) - 8:36
- Gates of Tomorrow (Gers/Harris/Dickinson) - 5:12
- New Frontier (McBrain/Dickinson/Smith) - 5:04
- Paschendale (Smith/Harris) - 8:28
- Face in the Sand (Smith/Harris/Dickinson) - 6:31
- Age of Innocence (Murray/Harris) - 6:10
- Journeyman (Smith/Harris/Dickinson) - 7:07
[redigera] Wildest Dreams
Se huvudartikeln Wildest Dreams.
Släppt som singel den 1 september 2003, nådde sjätte plats på brittiska topplistan och fjärde på den svenska. Låten är skriven av Steve Harris och Adrian Smith.
Låten handlar om att livet är kort och att man inte ska gå rund och tänka på sina sorger istället när man kan har roligt. Rykten säger att texten handlar om Steve Harris syn på sin skiljsmässa från sin fru.
[redigera] Rainmaker
Se huvudartikeln Rainmaker.
Släppt som singel den 24 november 2003. Låten är skriven av gitarristen Dave Murray, basisten Steve Harris och sångaren Bruce Dickinson.
[redigera] No More Lies
Släppt som EP den 29 mars 2004 som ett tack åt sina fans. Se No More Lies. Låten är skriven av Steve Harris.
Låten handlar om en person som vet att hans tid har kommit, med den mörknande skyn som representerar början av slutet.
[redigera] Montségur
Inspirationen till låten kommer från Bruce Dickinsons semester i södra Frankrike där borgen Montségur ligger. Låten handlar om katarerna, en kristen sekt som fanns bland annat just i Montségur. Låten är den "hårdaste" på albumet med hårda riff och trumkomp.
[redigera] Dance of Death
Inspirationen till låten kommer från filmen Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman. Början till den episka låten är långsam men efter tre minuter stoppar den till och börjar igen i ett snabbare tempo. Texten är skrivna av Steve Harris och musiken till största delan av Janick Gers och alla tre gitarrister spelar ett solo.
Låten handlar om religionen voodoo i södra USA dit den spreds under slavhandeln från Afrika. Jag-personen i låten hamnar mitt i en voodoo ritual, men lyckas komma undan. Låten slutar med långsam musik och jag-personen funderar över meningen med det som hänt. Meningen med sången är att man skall leva som om varje dag vore ens sista.
[redigera] Gates of Tomorrow
Låten är skriven av Janick Gers, Steve Harris och Bruce Dickinson.
[redigera] New Frontier
Den första låten som inte är b-sida där trummisen Nicko McBrain har deltagit i låtskrivandet. Han skrev grunderna och det som basen skulle spela. Han sa att han var nervös när han skulle spela låten på bas för Steve Harris men Harris frågade till och med om McBrain ville spela elbasen i låten när de spelade in den.
Låten handlar om kloning och uttrycker Nicko McBrains åsikt i frågan, alltså motsätter sig låten det. I låten kallas den klonade för en ny Frankenstein, en best och en man utan själ.
[redigera] Paschendale
En låt om slaget om Paschendale, en av de sista striderna i första världskriget där över 300 000 människor dog. Musiken är skriven av Adrian Smith den första mer episka sången av honom, och texten är skrivna av Steve Harris.
Låten börjar med ett att Nicko McBrain spelar på Hi-haten i morsekod, sedan börjar gitarren spela en långsam melodi och Bruce Dickinson börjar sjunga. Efter en stund byter låten tempo och blir snabbare. I sången finns många tempoväxlingar och morsetrumningen återkommer ett antal gånger.
[redigera] Face in the Sand
En låt om människors reaktioner på katastrofer som 11 september-attackerna. Orden är skrivna av Bruce Dickinson och musiken av Adrian Smith och Steve Harris. Låten är annorlunda då det är första gången Nicko McBrain använder en dubbelpedal till bastrumman. Det ledde till att man inte spelade den live då Nicko McBrain inte ville.
Låten handlar om hur folk väntar framför TV på nästa katastrof. I låten berättar jag-personen om hur han ser tecknen för världens slut. Han säger att allas mardrömmar kommer att besannas.
[redigera] Age of Innocence
En låt om det rättsliga systemet i Storbritannien och Steve Harris misstro till det. Musiken är skriven av Dave Murray och texten av Steve Harris. Låten finns också som B-sida på No More Lies med Nicko McBrain sjungandes och spexandes.
Låten beskriver hur man inte kan känna sig säker någonstans inte ens hemma. Den berättar också hur politikerna ljuger och hur den vanlige människan får betala för det. Ordena grundar sig på en undersöknig i 17 industriländer (inklusive USA), där man kom fram till att England och Wales har den högsta brottsstatistiken.
[redigera] Journeyman
Juorneyman, på svenska gesäll, är en hantverkares medhjälpare som studerar sitt framtida jobb genom att resa från plats till plats. Låten är speciell eftersom det är den första låten någonsin där Iron Maiden bara använt akustiska gitarrer. Låten kan dessutom räknas som den första låten på över 20 år som är en ballad (senast var Prodigal Son). Då man spelade sången live satt alla gitarrister och Steve Harris på stolar och spelade. Det var ofta en överraskning för publiken. Dessutom spelade Adrian Smith ett solo live, det fanns inte på studio versionen.
[redigera] Medlemmar
- Steve Harris - bas
- Bruce Dickinson - sång
- Janick Gers - gitarr
- Nicko McBrain - trummor
- Dave Murray - gitarr
- Adrian Smith - gitarr
