Carl Magnus Zander
Wikipedia
Carl Magnus Zander, född den 19 november 1845 i Virestad i Kronobergs län, död den 3 januari 1923 i Lund, var en svensk klassisk filolog och professor.
Zander avlade studentexamen i Lund 1863 och inskrevs därefter som student vid Lunds universitet där han såsom "ultimus" blev filosofie doktor 1871 samt docent i latin 1875. 1878 blev han lektor i latin och grekiska vid det som då hette Lunds högre allmänna läroverk, det vill säga Katedralskolan. Han krönte sin bana med att 1891 utnämnas till professor i romersk vältalighet och poesi vid universitetet, en post han upprätthöll till sin pensionering 1910.
Zander gjorde sig bemärkt som skarpsinnig lärd och forskare samt som en flitig författare. Efter sin gradualdisputation De epanalepsi Homerica et Herodotea (1871) skre han på elegant latin en rad avhandlingar (till stor del utgivna i Lunds universitets årsskrift) innehållande undersökningar på den latinska filologiens område, dels rent språkliga, dels litteraturhistoriska och metriska, såsom i Carminis Saliaris reliquiæ (1888), Versus Italici antiqui (1891) och Versus Saturnii (1918). Hans betydelsefullaste arbete var Eurythmia vel compositio rythmica prosæ antiquæ (3 band, 1910-14) som utgör en framställning av den antika konstprosans rytmiska byggnad hos författare som Demosthenes, Isokrates, Cicero, Cornelius Nepos med flera, och banade väg för en klarare förnimmelse av de antika prosamästarnas rytmiska konst och en riktigare läsning av deras texter. Han publicerade även kommenterade utgåvor av antika fabler och en latinsk språklära för skolbruk.
Som ung student var Zander en av grundarna av Sällskapet CC.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
