Campbellöarna
Wikipedia
Campbellöarna (Campbell Islands) är en grupp av subantarktiska öar, som tidigare tillhörde Australien men som idag tillhör Nya Zeeland. Campbellöarna, som ligger sydöst om Nya Zeeland består främst av huvudön Campbell (Campbell Island), och flera klippiga småöar som ön Dent (Dent Island), Folly Island och ön Jacquemart (Jacquemart Island).
Campbellöarna upptäcktes 1810 av kaptenen Frederick Hasselburgh på sälfångarfartyget Perseverance, som ägdes av det Sydney-baserade företaget Campbell & Co, som kom att ge ögruppen och huvudön sitt namn. Huvudön blev val- och sälfångarnas bas och öarnas populationer av sälar kom nästan att utrotas.
Innehåll |
[redigera] Djurliv
Djurlivet på öarna har decimerats hårt av jakt och av introducerade rovdjur som råttor. Man kan nämna att det på öarna häckar kungsalbatross (Diomedea epomophora), campbellkricka (Anas nesiotis) och gulögd pingvin (Megadyptes antipodes).
[redigera] Öarna
Ön Campbell (Campbell island) (52°32.4′ S 169°8.7′ E), är den största ön bland Campbellöarna. Den är 115 km2, klippig och reser sig över 500 meter över havet på sydsidan. En lång fjord som mynnar ut på östsidan av ön nästan delar ön i två delar. denna fjord fungerar som hamn och har fått samma namn som kapten Hasselburghs fartyg, nämligen Perseverance harbour
Fram till 1995 var en meteorologisk station i närheten av norra stranden av Perseverance Harbour bemannad året runt men idag finns bara människor på ön periodvis för forskningändamål.
2003 hade man lyckats utrota den popultaion råttor som tidigare sjöfarare tagit med sig till ön och som ställt till stor skada bland djurlivet, och då främst bland fåglarna på ön. [1]
Ön Dent (Dent island)(52°31.15′ S 169°3.75′ E) ligger 3 km väst om ön Campbell. På 1970-talet återfann man en liten population av den flygoförmögna Campbellkrickan (Anas nesiotis) på ön Dent. Denna kricka trodde man var utdöd i mer än 100 år eftersom den hade försvunnit från Campbellön vilket tidigare varit krickans huvudsakliga häckningsområde. Detta på grund av att de råttor som sjöfarare tagit med sig till ön hade gått hårt åt populationen att de försvunnit helt. Men på ön Dent hade den överlevt eftersom ön saknar rovdjur och råttor. Dock är häckningsområdet för campbellkrickan bara en liten del av öns tjugotal hektar eftersom merparten bara är kala klippor. 1984 startade man ett program för att rädda campbellkricka då man förde fyra individer till Mount Bruce wildlife centre. 1997 rapporterade man dock att populationen hade minskat då man bara återfann tre fåglar.
Ön Jacquemart (Jacquemart Island) (52°37′ S 169°7.5′ E), är den allra sydligaste delen av Nya Zeeland.
Folly Island
