Brandbil
Wikipedia
 |
Denna artikels kvalitet är ifrågasatt. |
| Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort. |
Wikimedia Commons har media som rör Brandbil
Brandbil, en bil som används av brandmän vid utryckning och släckning av bränder. Det finns flera olika typer av brandbilar.
Innehåll |
[redigera] Brand och räddningsfordon hos de kommunala räddningstjänsterna
[redigera] Släckbil
Släckbilen i (Göteborg kallas den ofta för "Bilmotorspruta")är den absolut vanligaste brandbilen i Sverige, det finns minst en, ofta två sådana på varje brandstation. Släckbilen är oftast byggd på ett medeltungt lastbilschassie oftast med dubbelhytt som kan ta med tre brandmän, brandförman och förare. Det förekommer släckbilar byggda på busschassie, men det är ovanligt. Även lätta släckbilar byggda på lätta lastbilschassie förekommer på mindre orter, eller på orter med extremt tät bebyggelse, såsom skärgårdsöar. Släckbilen är utrustad med utrustning för grundläggande brandsläckning, slang, munstycken och en stor mängd verktyg. De medför även kortare utskjutsstegar. Släckbilen har också en mindre vattentank samt brandpump, pumpen kan även användas för att ta släckvatten från öppet vattendrag. Inte sällan har släckbilen utrustning för att ta loss fastklämda personer vid exempelvis trafikolyckor, även sjukvårdsutrustning medförs ofta. Denna brandbil går ut på i stort sett alla larm och har ofta radionummer som slutar på 1 eller 2.
[redigera] Stegbil
Stegbilen kallades förr även "Maskinstege". Stegbilen är oftast byggd på ett lastbilschassie med enkelhytt (i Göteborg ofta dubbelhytt) och en hydrauliskt manörerbar utskjutbar teleskopisk stege. I Sverige är det vanligt att stegarna är 30 meter långa. Det är också vanligt att det finns en räddningskorg i toppen av stegen, från vilken stegen också kan manövreras. Mindre orter som saknar höghusbebyggelse saknar stegbil. Stegbilen har vanligvis ett radionummer som slutar på 3.
[redigera] Räddningsbil
Räddningsbilen är ofta ett lättare fordon och är många gånger byggt på ett amerikanskt lätt lastbilschassie. Den larmas ut på trafikolyckor, eller olyckor där folk sitter fastklämda. Medför en lång rad elektriska och hydrauliska verktyg för att klippa, skära eller bända loss fastklämda skadade. Den medför ofta även sjukvårdsutrustning och på landsbygden utrustning för djurräddning. Här finns också ordentliga domkrafter och lyftkuddar. Dock medför den egentligen inget släckmedel. På orter med spårväg, eller orter som genomkorsas av järnväg medförs utrustning anpassad till sådana olyckor. Den går sällan ut ensam på larm. Kan ha en sexa som slutsiffra i radionummret, men det varierar. Räddningsbilar finns inte i alla kommuner, det är vanligt att en av kommunens släckbilar iställer bär med sig räddningsutrustning.
[redigera] Tankbil
Tankbilen är ett större fordon som är vanligare på landsbygden än i tätorterna där vattenpostnätet är mer utbyggt. Som namnet säger är det ett fordon som medför släckvatten, volymen varierar, men det finns tankbilar som kan ta med över tio kubikmeter vatten. Modernare tankbilar byggs ofta som lastväxlare och har då ett bredare användningsområde, då man förutom vattentankar kan lasta flak med slang, skogsbrandsutrusning, sjukvårdmaterial, saneringsmaterial etc. Har många gånger en 4 som slutsiffra i radinummret.
[redigera] Terrängbil
Alla brandstationer med självaktning har en terrängbil klar för utryckning. Många gånger består denna av en Volvo C303, men då dessa inte längre tillverkas finner man ofta amerikanska eller japanska liksom österrikiska allhjulsdriva fordon. terrängbilarna används till släckuppgifter liksom sjuktransporter där man inte kommer fram med större och tyngre fordon. Ibland har terrängbilarna fast utrustning, men ofta tar man med utrustning efter behov. Det är vanligt att man har en femma sist i radionummret på terrängbilarna.
[redigera] Hävare
Hävare är större fordon med en hydrauliskt manövrerad arm i vilken det i toppen sitter en korg. Den används för räddning av instängda i högre hus och kan även användas till släckuppgifter. Det finns i Sverige hävare som når 40 och 50 meter upp i luften, men 30 meter är mer vanligt. Hävarens fördel gentemot stegbilen är att man kan vinkla den övre delen av armen och korgen in över ett hustak. Hävarens nackdel är att den är tung, ibland svårmanövrerad och långsam och den larmas sällan ut i första skedet. Radionummren varierar men alltifrån en 6:a eller 8:a sist i radionummret förekommer. Hävaren benäms ibland för "Sky-lift".
[redigera] Ledningsfordon, Stabsbil
På större orter har man en rullande sambandscentral från vilken man kan samordna större insatser. Förr var detta ofta en specialbyggd buss, eller ombyggd lokaltrafikbuss, även husvagnar och avbröstbara containrar har används. Numera finner man ofta en medelstor skåpbil eller anpassad husbil som stabsfordon. Denna innehåller en omfattande data- och radioutrustning med vilken man kan hålla samband med andra viktiga samhällsresurser, såsom polis, kustbevakning, flyg, militär, civilförsvar och trafikbolag (Banverket och lokaltrafiken). Här finns också utrustning som möjliggör inkoppling på det fasta telefonnätet. Här finner man ofta instatschefen och många gånger polisens och sjukvårdens insatschefer. Har ofta radionummer i en egen serie, som då slutar på en nolla.
[redigera] Transportbil, pick-up
Alla brandstationer har en mindre lastbil, ofta finner man en VW pick-up med dubbelhytt. Denna används för allehanda uppgifter, främst för mindre uppdrag som inte är direkt utryckning. Men detta fordon är också utrustat med siren och blåljus för att kunna sättas in exempelvis som "budbil" mellan olyckplatsen och brandstationens förråd, då man behöver rekvirera ny utrustning som luftflaskor till rökdykare etc.
[redigera] Specialfordon
Man finner ofta numer fyrhjuliga terränggående motorcyklar som tillsammans med släpvagn används till skogsbrandsläckning och sjuktransporter i oländig terräng. Emellanåt har räddningstjänsten en bandvagn av Hägglunds fabrikat till i ungefär samma uppgifter. Båt på trailer är vanligt förekommande, används vid drunkningstillbud etc. Många gånger är stegbilen eller hävaren utrustad med lyftanordning för att kunna sjösätta båten från kajkant. Kustkommuner har en större båt som ligger strategiskt förtöjd i hamnen. Vidare kan man finna enkla släpbara stegar, att ta med in i trånga gränder eller på gårdar. Släpmotorsprutor finner man alltid på brandstationerna, vilka är en brandpump som drivs av en bensinmotor och monterad på ett släpvagnschassie.
[redigera] Vattendykarbil, vattendykarpiket
I större kustnära kommuner har man också vattendykare, grodmän, klara för utryckning. Dessa åker ut och klär om under utryckning i Vattendykarbilen, eller "Grodbilen" som den ibland kallas. Från detta fordon leder också dykledaren insatsen. Vattendykarbilen tar ofta med sig den trailerbara båten ut på utryckningarna.
[redigera] Kranbilar och liknande
Den tiden är förbi när man köpte stora tunga kranbilar. Det är vanligare i exempelvis Tyskland, men i Sverige har man istället avtal med lokala mobilkransoperatörer. Kranar används för att lyfta bilar som gått över kajkant, räddning och röjning vid järnvägsolyckor, bussolyckor etc. Malmö och Göteborg hade en gång var sin Magirius Kranwagen av litet olika modell, men dessa är sedan länge utmönstrade.
[redigera] Chefsbil
Jourhavande brandingenjör och räddningschef i beredskap disponerar ofta en större larmutrustad personbil för utryckning. Numera är det populärt med en sk. SUV, större terränggående personbil.
[redigera] Veteranfordon
Inte sällan ser man en välputsad veteranbrandbil på stationerna. Det förekommer även ångsprutor och liknande museala fordon. Det är en ära för brandstationen att kunna visa upp en del av sin historia med ett äldre fordon.
[redigera] Flygplatsbrandbilar
Tillhör försvarsmakten eller luftfartsverket eller andra flygplatsbolag, kan även vara kommunala.
