Björn Rosengren
Wikipedia
Björn Folke Rosengren, född 14 april 1942 i Täby, Stockholms län, är en svensk fackföreningsman och socialdemokratisk politiker; ordförande i Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) 1976–1982 och i TCO 1982–1994 (en post som han tvingades lämna efter avslöjanden om ett besök på porrklubben Tabu), landshövding i Norrbottens län 1995–1998, tillförodnad arbetsmarknadsminister och kommunikationsminister 1998. När kommunikationsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet slogs ihop med näringsdepartementet år 1998 blev han chef över det nya departementet och satt som näringsminister till 2002. Mona Sahlin tog då hand om arbetsmarknadsfrågorna men Rosengren fick då fortsätta med med infrastrukturfrågorna. Det gjorde han fram till 2000 då Ulrica Messing tillträdde som infrastrukturminister. Han blev Riksdagsledamot 2002, men hoppade av det ganska omgående eftersom han slutade som näringsminister. Bosatt på Arnöbergs herrgård på Arnö i Mälaren, som köptes 2005 för cirka 12 miljoner kronor.
I september 1999 väckte Rosengren stor uppmärksamhet med yttrandet "norrmännen är ju egentligen den sista Sovjetstaten". Han sade detta efter en intervju för nyhetsprogrammet Aktuellt när han trodde att kameran var avstängd. Intervjun rörde det planerade samgåendet mellan Telia och Telenor.
Rosengren blev åter kontroversiell genom att efter sin avgång som minister bli rådgivare åt Stenbecksfären. Här har han anklagats för att utnyttja sina nära personliga band till statsministern.
[redigera] Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Björn Rosengren
| Företrädare: Ines Uusmann |
Sveriges kommunikationsminister 1998–2000 |
Efterträdare: Ulrica Messing |
| Företrädare: Anders Sundström |
Sveriges näringsminister 1998–2002 |
Efterträdare: Leif Pagrotsky |
