Mona Sahlin
Wikipedia
Mona Sahlin (född Andersson), född 9 mars 1957 i Sollefteå, Västernorrlands län (Ångermanland); socialdemokratisk politiker; riksdagsledamot 1982–1996 och sedan 2002, ledamot i partiets verkställande utskott 1990–, partisekreterare 1992–1994, arbetsmarknadsminister 1990-1991, vice statsminister 1994–1995, biträdande statsråd 1998–2004 (i näringsdepartementet 1998–2002 med ansvar bl.a. för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor, småföretagande och regional näringspolitik, samt från 2000 även för integrationspolitiken, i justitiedepartementet 2002–04 med ansvar för demokarti- och integrationsfrågor), statsråd och chef för miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet från 1 november 2004.
Under hennes barndom arbetade hennes pappa på olika ungdomsvårdsskolor och familjen fick därför flytta ofta. I mitten av 1960-talet hamnade familjen i Järla i Nacka och blev kvar där. Under sin uppväxttid hade Sahlin flera intressen som fotboll, var ordförande i Barbieklubben och hon sjöng i kör och fick då uppträda i Melodifestivalen 1969 tillsammans med Jan Malmsjö.
Sahlin blev medlem i FNL-gruppen i Nacka och i början av 1970-talet blev hon medlem i SSU. Inom SSU hade Sahlin ett flertal förtroendeposter som ordförande i SSU-klubben, ordförande i SSU-kretsen och ordförande i SSU-distriktet.
Hon gick i gymnasiet i Saltsjöbadens samskola och vid Södra Latin i Stockholm. 1976–1977 var hon vice ordförande i Elevförbundet.
1982 gifte hon sig och blev samma år riksdagsledamot, riksdagens då yngsta. 1990 utnämndes hon till arbetsmarknadsminister. Efter regeringens avgång 1991 blev hon socialdemokraternas partisekreterare och deltog i partiets krisuppgörelse med den borgerliga regeringen hösten 1992. Under hennes tid som partisekreterare togs också en ny design på partisymbolen rosen fram.
Efter att Ingvar Carlsson hösten 1995 meddelat att han ville avgå var Sahlin den ende som kandiderade till posten som ny partiledare. Efter det som har kallats Tobleroneaffären tog hon dock tillbaka sin kandidatur. I april 1996 lämnade hon också sin riksdagsplats men kvarstod som ledamot i partiets verkställande utskott.
1997 utnämndes hon till ordförande för Europaåret mot rasism. 1998 utnämndes Sahlin till rektor för kursgården Bommersvik och samma år återkom hon som statsråd, då som biträdande näringsminster. 2004 utsågs hon till miljö- och samhällsbyggnadsminister, en post som hon upprätthöll fram till socialdemokraternas valförlust i setember 2006.
Mona Sahlin nämns nu, vid sidan av Margot Wallström och Carin Jämtin, som en av huvudkandidaterna till att ta över som partiledare efter Göran Persson. Hon är dock kontroversiell inom partiet och ovanligt skarp kritik har förts fram öppet, bland annat av Enn Kokk: "... politiskt är hon ett osäkert kort ... Mitt intryck av henne - jag har jobbat nära henne under hennes tid som partisekreterare - är att hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap ... Hon var ganska lat ... Och hon var fruktansvärt oberäknelig. Det hände, att ombudsmän slog vad om hurudivda hon skulle komma till ett utlovat möte eller inte ..."[1]. En annan socialdemokratisk insider, Gunilla Banks, avfärdar Mona Sahlin med orden "Om socialdemokratin garanterat vill förlora också nästa val ska man välja henne [2]."
[redigera] Bibliografi
- Sahlin, Mona (1996). Med mina ord. Stockholm: Rabén Prisma. ISBN 91-518-3006-X
[redigera] Extern länk
[redigera] Referenser
| Företrädare: Ingela Thalén |
Sveriges arbetsmarknadsminister 1990–1991 |
Efterträdare: Börje Hörnlund |
| Företrädare: Bengt Westerberg |
Sveriges vice statsminister 1994–1995 |
Efterträdare: Lena Hjelm-Wallén |
| Företrädare: Margareta Winberg |
Sveriges arbetsmarknadsminister 1998–2002 |
Efterträdare: Hans Karlsson |
| Företrädare: Ulrica Messing integrations- och ungdomsminister –2000 Britta Lejon demokrati- och förvaltningsminister –2002 Margareta Winberg jämställdhetsminister –2003 |
Sveriges integrationsminister 2000-2002 Sveriges demokrati- och integrationsminister 2002–2003 Sveriges demokrati-, integrations- och jämställdhetsminister 2003–2004 |
Efterträdare: Jens Orback demokrati-, storstads-, integrations- och jämställdhetsminister |
| Företrädare: Lena Sommestad miljöminister –2004 |
Sveriges Miljöminister 2004–2005 Sveriges energi- och samhällsbyggnadsminister 2005-2006 |
Efterträdare: Lena Sommestad miljöminister 2005–2006 Andreas Carlgren miljö och samhällsbyggnadsminister 2006– |
| Företrädare: Chatrine Pålsson Ahlgren |
Socialutskottets vice ordförande 2006- |
Efterträdare: innehar fortfarande positionen |
