Berwick-upon-Tweed

Wikipedia

Berwick-upon-Tweed markerat på karta.

Fler kartkällor enligt grid reference NT9952

Berwick-upon-Tweed, (uttalas "Berrick"), i Northumberland, är den nordligaste staden i England, vid den östra sidan av floden Tweeds mynning. Även om Tweed i detta område utgör gränsen mellan England och Skottland och Berwick ligger på den norra (skotska) sidan, delar sig den moderna gränsen runt staden för att hålla den i England. 1991 hade staden en befolkning kring 13 500. Den är det administrativa centrat för Berwick-upon-Tweed borough.

Sedan mitten av 1000-talet har staden varit en strategisk plats för krig mellan England och Skottland. Stadens arkitektur speglar dess förflutna, särskilt då den har en av de finaste kvarvarande försvarsmurarna.

[redigera] Ekonomi och näringsliv

Lite fler än 60% av befolkningen är anställd i servicesektorn, affärer, hotell, banktjänster, offentlig sektor s som sjukvård. Omkring 13 % arbetar inom tillverkningsindustrin, 10 % inom jordbruket och 8% inom byggnadsektorn. En del av den ekonomiska verksamheten i Berwick inkluderar laxfiske, skeppsbyggnad, ingenjörsverksamhet, sågverk, gödselproduktion och tillverkning av tweed och trikåvaror.

[redigera] Sport

Det är unikt för en engelsk stad att deras fotbollslag Berwick Rangers F.C., spelar sina matcher i den skotska fotbollsligan.

[redigera] Dialekt

Två broar över floden Tweed

Den lokala dialekten, känd som 'Tweedside', är en kombination mellan skotska och den northumbriska accenten av engelska, men den låter mer som skotska. Detta speglar det faktum att Berwick är något närmre den skotska huvudstaden Edinburgh än Newcastle, som är centrum för Nordöstra England.

[redigera] Historia

Berwicks strategiska position på den engelsk-skotska gränsen under århundraden av krig mellan de båda nationerna och stadens relativa välstånd, ledde till ständiga räder, belägringar och övertaganden, Mellan 1147 och 1482 byttes staden mellan England och Skottland mer än tretton gånger. Under 1200-talet var Berwick en av de rikaste handelshamnarna i Skottland, och stod för en fjärdedel av skatteintäkterna från handel norr om gränsen. En samtida beskrivning av staden hävdade att den var så välbefolkad och av så stor handelsmässig betydelse att den kunde kalla sig ett ytterligare Alexandria, vars rikedomar var havet och vattnet dess murar. [1].

1174 lämnades Berwick som del av en lösen för Vilhelm I av Skottland till Henrik II av England.
Den såldes sedan till Skottland av Rikard I av England, för att få ihop pengar till korstågen.
Staden förstördes 1216 av Johan I av England, som var där personligen för att delta i stadens förstörelse.
30 mars 1296 stormade Edvard I Berwick, och plundrade den under stor blodsutgjutelse. Han slaktade nästan alla i staden, även de som flydde till kyrkorna.
Edvard I reste till Berwick i augusti 1296 för att ta emot vördnad från 2000 skotska adelsmän, efter att han besegrat skottarna i Slaget vid Dunbar i april och tvingat John I av Skottland (John Balliol) att abdikera vid Kincardine Castle i juli. (De första stadsmurarna byggdes under Edvard I:s regeringstid.)
En av William Wallaces armar visades upp i Berwick efter att han avrättats och styckats 5 augusti 1305.
1314 samlade Edvard II av England ihop 25 000 man i Berwick, som senare stred (och förlorade) i Slaget vid Bannockburn.
1 april 1318, erövrades staden av skottarna. Berwick Castle intogs också efter en tre månader lång belägring.
Engelsmännen återtog Berwick kort efter Slaget vid Halidon Hill 1333
I oktober 1357, skrevs ett fördrag under i Berwick där skottarna skulle betala 100 000 mark som lösen för David II av Skottland, som hade tillfångatagits vid Slaget vid Neville's Cross 17 oktober 1346.
1482 gjorde Rikard III anspråk på staden å Englands vägnar, men den förenades inte officiellt med England. Den har administrerats av England sedan dess.
Under drottning Elisabet I av England:s regeringstid lades enorma belopp - en källa anger "£128,648, de mest kostsamma företaget under den elisabetanska eran" [2] - på stadens befästningar, i ny italiensk stil, planerade både för att stå emot angrepp av artilleri och underlätta för användningen inom befästningen. Även om det mesta av Berwick Castle förstördes under 1800-talet för att bereda plats för järnvägen, återstår militärbarackerna liksom stadens försvarsmurar - en av de finaste kvarvarande exemplen av sin typ i Storbritannien.
1551 blev staden county corporate.
1603 var Berwick den första engelska staden att hylla Jakob VI av Skottland då han var på väg för att krönas som Jakob I av England.

Det finns fortfarande krav på att Berwick ska återlämnas till Skottland. [3]

[redigera] I krig med Ryssland?

Berwick-upon-Tweed sett från andra sidan floden

Eftersom Berwick så många gånger växlat från att vara i Englands respektive Skottlands händer betraktas den traditionellt som en speciell, separat enhet, och flera kungörelser utfärdade före 1885 refererade till "England, Skottland och staden Berwick-upon-Tweed". En av dessa var krigsförklaringen mot Ryssland 1853, där Drottning Victoria skrev under som "Victoria, drottning av Storbritannien, Irland, Berwick-upon-Tweed och delar av det brittiska samväldet". Men då fredsfördraget skrevs under i Paris 1856, glömdes Berwick-upon-Tweed bort. Tekniskt sett var alltså en av Storbritanniens minsta städer officiellt i krig med en av världens mäktigaste stater i 113 år. 1966 besökte ett sovjetiskt sändebud borgmästaren Robert Knox, och ett fredsfördrag kunde formellt skrivas under. Det sägs att Knox ska ha sagt "Var snäll och säg till det ryska folket att de nu kan sova lugnt i sina sängar".