Axel Wallengren
Wikipedia
Sven Axel Olaus Wallengren, född (med efternamnet Svensson) 26 januari 1865 i Lund, död 4 december 1896 i Berlin, var en svensk journalist, poet och författare. Han var bland annat korrespondent i Berlin för Aftonbladet och skrev poesi, noveller och en roman. I dag är han främst ihågkommen för sina humoristiska böcker under pseudonymen Falstaff, fakir.
Wallengren var son till kronouppbördsmannen Mårten Svensson och dennes hustru Olivia Wallengren, vars efternamn sonen under tonåren skulle byta till. Han tog studenten på Katedralskolan 1883 och inskrevs hösten samma år vid Lunds universitet där han avlade fil kand-examen 1886. Han började därefter studera juridik, men fullföljde aldrig denna bana.
Wallengren var mycket aktiv i det lundensiska studentlivet, och var bland annat medlem i den radikala diskussionsklubben De unga gubbarna (DUG) och umgicks också med den härtill knutna studentgrupperingen Tuakotteriet, där personer som Bengt Lidforss, Emil Kléen och Paul Rosenius huserade. Wallengren var även i flera år sekreterare i Akademiska Föreningen samt inte minst en drivande medverkande i kommittéerna bakom lundakarnevalerna 1888, 1890 och 1892. Wallengren medarbetade även i den lundensiska litterära kalendern Från Lundagård och Helgonabacken 1892-1895 och tidningen Jätten Finn där många av hans alster publicerades för första gången.
Wallengren utgav dels novellistiska och lyriska arbeten: Bohème och idyll (1892), En ensam (1893) och Mannen med två hufvuden (1895), dels, under signaturen Falstaff, fakir, burlesker och humoresker: En hvar sin egen professor (1894), En hvar sin egen gentleman (1894), och Lyckans lexikon (1896). Flera kortare "fakiriska" texter publicerades också i tidningen Söndags-Nisse där de stundtals illustrerades av Albert Engström. Hans novell Ett svårskött pastorat filmatiserades 1958.
I Nordisk familjebok karaktäriseras Wallengrens författarskap enligt följande:
- I hans novellistik finns det ypperliga idyller och starkt återgivna personprofiler; man skönjer hans frändskap och i viss mån beroende av Ola Hansson, J. P. Jacobsen och August Strindberg. Humoreskerna äger en originell, förbluffande teknik, något påminnande om Mark Twains. Hans poesi kan kännetecknas som skånska landskaps- och stämningsbilder, erotisk känslodikt och subjektiv reflexionspoesi.
Wallengren verkade även som journalist i bland annat Stockholmstidningen och Aftonbladet. Det var som sistnämnda tidnings Berlinkorrespondent han 1896 avled i den tyska huvudstaden av miliartuberkulos. Han begravdes ursprungligen i en fattiggrav i Schöneberg i Berlin. 1927 fördes hans stoft dock hem till Sverige genom bland annat kusinen Waldemar Bülows försorg och bisattes på Norra kyrkogården. Hans efterlämnade papper finns på Lunds universitetsbibliotek.
Sedan 1982 förvaltas Wallengrens litterära arv av det litterära sällskapet Fakirensällskapet med bas i Lund. Sällskapet utgiver årsskriften Fakirenstudier.
Wallengrens Samlade skrifter, såväl seriösa som humoristiska, utgavs 1923-24 i fem band av Hans Küntzel. Av de "fakiriska" skrifterna finns ett flertal mer eller mindre omfattande återutgivningar. En av de fylligare är den ofta omtryckta samlingsvolymen Falstaff Fakirs Vitterlek, vilken innehåller:
- En var sin egen professor
- En var sin egen gentleman
- Ett svårskött pastorat
- Lyckans lexikon
- Julen, dess orsaker och verkningar
- Råd och läror för informatorer
- Sättet att sluta romaner
- Hur jag blev fakir
- Julestuga
- Sagan om Pomperipossa med den långa näsan
- Ur Axel Wallengrens kvarlåtenskap
- Envar sin egen fakir
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
