Alfred Hillebrandt
Wikipedia
Alfred Hillebrandt var en tysk sanskritist, född 1853 i Grossnädlitz (nära Breslau), död 1927. Han blev 1883 extra ordinarie och 1888 ordinarie professor i sanskrit och jämförande indoeuropeisk språkforskning vid universitetet i Breslau.
Hillebrandts vetenskapliga skrifter rör sig företrädesvis på den indiska mytologins och offerritualens område, delvis i polemik särskilt mot den av Pischel och Geldner företrädda riktningen i tolkningen av Rigveda (jämför hans under pseudonymen Fritz Bonsens utgivna skrift Die Götter des Rigveda. Eine euhemeristische Skizze, 1894). Hillebrandts huvudsakliga arbeten är Über die Göttin Aditi (1876), Varuna und Mitra, ein Beitrag zur Exegese des Veda (1877), Das altindische Neu- und Vollmondsopfer (1880), Vedachrestomathie (1885), Die Sonnenwendfeste in Alt-Indien (1889), Vedische Mythologie (I-III, 1896-1902), Alt-Indien, kulturgeschichtliche Skizzen (1899), "Rituallitteratur. Vedische Opfer und Zauber" (1897, i Bühlers Grundriss der indoarischen philologie, III, 2). För "Bibliotheca Indica" i Calcutta har Hillebrandt utgivit text och kommentar till Shankhayana Crauta-sutra (4 band, 1888 ff.).
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
