Aleksandr Skrjabin
Wikipedia
Aleksandr Nikolajevitj Skrjabin, ryska Александр Николаевич Скрябин, född 6 januari 1872 i Moskva, död 27 april 1915 i Moskva, var en rysk tonsättare och pianist.
Trots sin uppenbara musikaliska talang måste Skrjabin vid unga år finna sig i att bli satt i krigsskola, därför att hans förmyndare hade bestämt, att han skulle bli officer. Men så snart han hade utexaminerats från krigsskolan, beslöt han sig för att återgå till musiken. Han drömde om att bli en berömd pianist och övade så intensivt, att han till slut överansträngde den ena handen, som en tid var helt lam. Men med beundransvärt tålamod och stor viljestyrka lyckades han att åter uppnå det mesta av den tidigare tekniska färdigheten.
Vid musikkonservatoriet i Moskva blev han prisbelönt för sitt pianospel, men studiet i komposition fann han outsägligt torrt. Det slutade med att han lämnade konservatoriet utan diplom och gav sig i kast med att skriva kompositioner "efter sitt eget sinne", som han själv sade.
Inte många år därefter blev Skrjabin professor vid samma konservatorium, där han hade visat sig som en så problematisk elev.
Skrjabin skrev till en början musik för piano, men fick efterhand allt större intresse för orkestern. I motsats till de flesta andra ryska kompositörer anknöt han inte till den nationella traditionen utan var internationalist och antitraditionell. Detta gäller - som D. M. Calvocoressi säger - isynnerhet
"från det ögonblick då han började att drömma om att nå fram till något helt utanför det vanliga, något enastående, som ingen hade drömt om - en syntes av alla konstarter, där musiken inte skulle vara ett mål i sig själv utan bara ett av de många medlen till att få människorna över i ett extatiskt, kanske hysteriskt tillstånd. Slutmålet skulle vara mysteriet, där musik, dans, diktning, färgverkningar och doft skulle samarbeta."
Två av hans stora orkesterverk, Den gudomliga dikten, Extasens dikt och Prometeus (Eldens dikt), siktade mot detta mål. För att nå det, använde han i det sistnämnda verket också ett "färgpiano", som han uppfann.
Han byggde sina senare kompositioner på ett enda så kallat "syntetiskt ackord" av sex valda toner.
Källa: Musiklexikon; Kulturhistoriska Förlagen
[redigera] Verkförteckning
Pianoverk:
- Sonat-fantasi giss-moll, op.posth. (1886)
- 3 morceaux, op.2
- Etyd ciss-moll, op.2:1 (1887)
- Preludium H-dur, op.2:2
- Mazurkor, op.3
- Pianosonat nr.1 f-moll, op.6 (1892)
- 12 etyder, op.8 (1894)
- Preludium (för vänster hand) ciss-moll, op.9:1
- 24 preludier, op.11 (1888-96)
- Preludier, op.13
- Preludier, op.15
- 5 preludier, op.16
- Pianosonat nr.2 (Sonat-fantasi) giss-moll, op.19 (1892-97)
- Preludium, op.22:1
- Pianosonat nr.3 fiss-moll, op.23 (1897 c:a)
- Fantasi, op.28 (1900)
- Pianosonat nr.4 Fiss-dur, op.30 (1903)
- 2 poèmes, op.32
- Preludier, op.35
- Poème satanique, op.36
- Preludier, op.37
- Mazurka, op.40:2
- 8 etyder, op.42 (1903)
- 3 morceaux, op.45
- 4 preludier, op.48
- Etyd Ess-dur, op.49:1 (1905)
- 3 morceaux, op.52
- Pianosonat nr.5, op.53 (1907)
- Etyd, op.56:4 (1908)
- 2 morceaux, op.57
- Feulliet d'album, op.58
- Pianosonat nr.6, op.62 (1911)
- 2 poèmes, op.63
- Pianosonat nr.7, op.64 "Vita mässan" (1911)
- 3 etyder, op.65 (1911-12)
- Pianosonat nr.8, op.66 (1912-13)
- 2 preludier, op.67
- Pianosonat nr.9, op.68 (ibland kallad "Svarta mässan") (1912-13)
- 2 poèmes, op.69 (1913)
- Pianosonat nr.10, op.70 (1913)
- 2 poèmes, op.71
- Poème: Vers la flamme, op.72 (1914)
- 2 danses, op.73
- 4 preludier, op.74
Verk för piano och orkester:
- Pianokonsert fiss-moll, op.20
Orkesterverk:
- Symfoni nr.1 E-dur, op.26
- Symfoni nr.2
- Symfoni nr.3 "Le Divin Poème" c-moll, op.43
- Poème de l'extase, op.54
- Prometeus
