Albert Lysander
Wikipedia
Albert Teodor Lysander, född 29 maj 1822 i Göteborg, död 25 april 1890 i Lund, filolog, estetiker.
Lysander blev fil.dr vid Lunds universitet år 1847 och docent i latin år 1848. År 1859 befordrades han till adjunkt i litteraturhistoria och utnämndes år 1864 till professor i romersk vältalighet och poesi. Läsåret 1875-76 fungerade han som universitetets rektor.
Lysander utgav, utom dikter och akademiska avhandlingar på latin, bl.a. Sören Kierkegaard. Litterärhistorisk teckning (i "Tidskrift för litteratur", 1851), Tre föredrag i academiska föreningen: 1. Om nordiska qvinnan; 2. Erosmythen, 3. Carl XII:s betydelse (1855), vidare Om sagospelet Lycksalighetens ö och dess uttolkare (ofullbordad, i "Nordisk universitetstidskrift", 1857), Romerska litteraturens historia (endast 1:a delen, 1858), Äfventyr (1:a samlingen 1872), Faust. En själshistoria efter Göthes sorgespel, jämfört med flera idédramer (1875) och Om Tegnér (tal vid hundraårsfesten; 1882). Han publicerade vidare en tolkning av Longfellows Evangelina (1854), redigerade Valda skrifter av C.J.L. Almquist (1874-78), vilka han försett med noter och till vilka han fogade en utförlig karaktärs- och levnadsteckning. I trots av den absolut ohistoriska uppfattningen av Almquist är dessa verk av stor betydelse för Almquistforskningen genom skarpsinne och rikedom på uppgifter. År 1891 utgavs Smärre skrifter i urval av Christian Cavallin och Lysander genom Martin Weibull, som inledde volymen med biografier över de båda författarna.
| Företrädare: Axel Möller |
Rektor för Lunds universitet 1875-1876 |
Efterträdare: Theodor Wisén |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
