2 juni-rörelsen

Wikipedia

2 juni-rörelsen (tyska Bewegung 2. Juni) var en västtysk väpnad vänsterorganisation, betraktas allmänt som en terroristorganisation, även kallad en vänsterextremistisk terroristgrupp, i Västtyskland. 2 juni-rörelsen var baserad och utförde sina dåd i Västberlin.

Gruppens namn syftar på det datum (2 juni), då den unge studenten Benno Ohnesorg dödades av västtysk polis i samband med en demonstration i Västberlin 1967. Gruppen hade starka band till den marxistiska "stadsgerillan" Röda armé-fraktionen, men var anarkistisk. Efter det att grupperingen upplösts i början av 1980-talet kom flera medlemmar att ansluta sig till Röda armé-fraktionens så kallade andra och tredje generation.

Till 2 juni-rörelsens mer spektakulära dåd hör kidnappningen av CDU-politikern Peter Lorenz 1975.

[redigera] 2 juni-rörelsens aktioner

2 februari 1972: 2 juni-rörelsen utövar ett sprängattenot mot den brittiska yachtklubben och mot två personbilar tillhörande de allierade stridskrafterna. Aktionerna sker i samband med Bloody Sunday i nordirländska Derry.

3 mars 1972: Efter dödsskjutningen av Thomas Weisbecker förövar 2 juni-rörelsen ett sprängattentat mot Landeskriminalamt Berlin.

5 maj 1972: 2 juni-rörelsen förövar som en protest mot rättsväsendet ett brandattentat mot den juridiska fakulteten.

10 november 1974: En dag efter RAF-medlemmen Holger Meins död skjuts kammarrättspresidenten Günter von Drenkmann vid ett kidnappningsförsök av ett kommnado ur 2 juni-rörelsen. 2 juni-rörelsen gick in i juristen Günter von Drenkmanns bostad i Berlin och sköt honom till döds. Drenkmann var ordförande i Västtysklands högsta domstol.

27 februari 1975: Ett kommando ur 2 juni-rörelsen kidnappar mitt under valrörelsen i Berlin CDU:s toppkandidat Peter Lorenz. Lorenz är under de kommande fem och en halv dagarna fånge i ett "Folkets fängelse" (tyska Volksgefängnis). I utbyte mot Lorenz lyckas man få fem fångar ur olika västtyska terroristgrupper och två efter Holger Meins död gripna demonstranter utsläppta. Det är den enda gången som ett terroristgrupp lyckas få fångar frisläppta i Tyskland.

30-31 juli 1975: Vid två bankrån kommer 2 juni-rörelsen över 100 000 D-Mark.

9 november 1977: Den österrikiska företagsledaren Walter Palmers kidnappas i Wien. Han släpps efter 100 timmar efter det att en lösensumma på 31 miljoner schilling betalats.

Augusti 1981: Inge Viett skjuter vid en rutinkontroll i Paris en trafikpolis så svårt att han blir rollstolsburen för resten av livet.

[redigera] Litteratur

autonome L.U.P.U.S.-Gruppe (Hrsg.): Die Hunde bellen ...: Von A – RZ. Eine Zeitreise durch die 68er Revolte und die militanten Kämpfe der 70er bis 90er Jahre. Unrast Verlag, Münster 2001, ISBN 3-89771-408-6
Ralf Reinders, Ronald Fritzsch: Die Bewegung 2. Juni. Gespräche über Haschrebellen, Lorenz-Entführung und Knast. Edition ID-Archiv, Berlin 1995, ISBN 3-89408-052-3 Online-Ausgabe (PDF und HTML)
Bewegung 2. Juni (Hrsg.): Der Blues. Gesammelte Texte der Bewegung 2. Juni. 926 Seiten in 2 Bänden, ohne Jahr (1982?), Selbstverlag (Nachdruck durch das Antiquariat „Schwarzer Stern“, Dortmund 2001)
Peter Brückner, Barbara Sichtermann: Gewalt und Solidarität. Zur Ermordung Ulrich Schmückers durch Genossen. Dokumente und Analysen. Wagenbach-Verlag, Berlin (West) 1974, ISBN 3-8031-1059-9
Inge Viett: Nie war ich furchtloser. Edition Nautilus, Hamburg 1997, ISBN 3-89401-270-6
Gabriele Rollnik, Daniel Dubbe: Keine Angst vor niemand. Über die Siebziger, die Bewegung 2. Juni und die RAF. Edition Nautilus, Hamburg 2004, ISBN 3-89401-436-9
Till Meyer: Staatsfeind. Erinnerungen. Spiegel-Buchverlag, Hoffmann und Campe, Hamburg 1996, ISBN 3-455-15002-0
Gerhard Seyfried: Der schwarze Stern der Tupamaros. Berlin 2004; Eichborn; ISBN 3-821807-54-7. (Roman)