Svetsning
Wikipedia
Svetsning är en metod för metallbearbetning. Svetsning innebär att man hettar upp metallstycken och sammanfogar dem; på så sätt uppstår ett svetsförband. Metoden skiljer sig från lödning genom att materialen, som ska förbindas, smälts och ingår i svetsfogen tillsammans med eventuella tillsatsämnen, medan endast tillsatsmetallen smälts vid lödning.
Den energi (sträckenergi) som behövs för att smälta metallerna kan komma från en gasflamma, en elektrisk båge, en laser, en elektronstråle, friktion, ultraljud eller från högt tryck, till exempel i en explosion. De många svetstekniker som utvecklats möjliggör svetsning i många miljöer – till och med i rymden eller under vatten. Det vanliga är dock att det material som skall svetsas skall vara fritt från smuts och oxider, samt att svetselektroder skall ha låg fukthalt, om det skall bli en fullgod svetsfog.
Svetsning kallas också det ofrivilliga fenomenet då i lagringar med ofullständig smörjning glidytor kan komma i kontakt med varandra och svetsningar kan upstå. Det kan då även inträffa att delarna fastnar ihop.
Vissa svetsare måste uppfylla kvalitetskravet SS-EN 729 som styrs av kvalitetssystemen ISO 9001 och ISO 9002. En svetsare certifieras enligt SS-EN 287.
[redigera] Svetsmetoder
- Elektronstrålesvetsning
- Explosionssvetsning
- Friktionssvetsning
- Gasmetallbågsvetsning (MIG/MAG)
- Gassvetsning
- Gasvolframsvetsning (TIG)
- Induktionssvetsning
- Kalltryckssvetsning
- Kolbågsvetsning
- Lasersvetsning
- Metallbågsvetsning (MMA)
- Plasmasvetsning
- Pressvetsning
- Pulverbågsvetsning
- Punktsvetsning
- Stuksvetsning
- Sömsvetsning
- Ultraljudssvetsning
[redigera] Referenser
- Carlsson, Eliason, Jarfors, Keife, Nicolescu och Rundqvist (2000), Tillverkningsteknologi, Studentlitteratur: Lund
[redigera] Extern länk
Wikimedia Commons har media som rör Svetsning
