Subsidiaritet
Wikipedia
Den kortaste sammanfattningen av subsidiaritetsprincipen är att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Detta innebär bl.a. att staten inte ska lägga sig i beslut som bästa fattas i familjen eller kommunen, men också att vissa beslut behöver och ska fattas på en högre nivå, till exempel frågor om miljö och säkerhet. En viktig del i detta är att en högre nivå inte har rätt att flytta upp beslut till sig själv utan att detta stöds av de underliggande nivåerna samt att det är nödvändigt för beslutets ändamålsenlighet.
Detta är en av grundprinciperna inom såväl kristdemokratin som EU. Inom den katolska läran och subsidiaritetsprincipen ska samhället byggas nedifrån och upp. Man ska ta hand om sig själv och sin familj i första hand och på egen hand, och ta eget ansvar och värna om familjens självständighet. Inom EU ska en åtgärd genomföras på gemenskapsnivå, enbart när genomförandet är mera effektivt än om den genomförs av medlemsstaterna.
Inom Sverige finns inte samma tradition att följa denna princip. Här fattar man så många beslut som möjligt på nationell nivå, för att få likhet mellan regioner. Detta motiveras med att det inte ska vara en nackdel att bo i vissa kommuner och län. Kommuner och län ansvarar för offentliga tjänster som omsorg och sjukvård, men det finns detaljerade nationella lagar om vad som ska finnas och hur det skall gå till.
Från svensk sida har man däremot stött subsidiaritetsprincipen inom EU, bl.a. för att undvika alltför mycket styrning från EU:s sida.
