Slaget vid Hörnefors
Wikipedia
| Slaget vid Hörnefors | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Finska kriget | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Sverige | Ryssland | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Johan August Sandels | |||||||
| Finska kriget |
|---|
| Pyhäjoki – Siikajoki – Revolax – Pulkkila – Lemo – Nykarleby – Vasa – Kokonsaari – Lappo – Rimito Kramp – Sandöström – Kauhajoki – Alavo – Karstula – Ömossa – Grönvikssund – Ruona – Jutas – Oravais – Palva sund – Virta bro – Hörnefors – Sävar – Ratan |
Slaget vid Hörnefors var ett slag under Finska kriget den 5 juli 1809 mellan Ryssland och Sverige. Slaget ägde rum vid bron över Hörnån i Hörnefors, i dåvarande Nordmalings kommun i Västerbotten.
Ryssarna hade under general Schuvalov tagit Umeå 22 mars. Framryckningen söderut från Umeå fortsatte i början på maj. 2 juli genomförde svenskarnas befälhavare för norra armen, överste Sandels, ett anfall norrut. Anfallet slogs tillbaka av ryssarna som sedan anföll Sandels eftertrupper vid Hörnefors, ett par svensk-finska kompanier under befäl av major Joakim Zakarias Duncker från Savolaxbrigaden. De svenska trupperna genomförde försvarsstrid vid bron i Hörnefors samtidigt som den svenska försvarställningen, som förberetts för att avvärja vidare ryska framryckning över Öreälven, sattes i beredskap. Ryssarna kringgick försvararna och nådde efter stora förluster fram till befästningarna längs Öreälven där man beslutade att avbryta framryckningen och vända åter till Umeå. Striderna vid Hörnefors var en rysk seger, men innebar att den ryska framryckningen stoppades och inititivet övergick till svensk sida. Ryssarna skulle komma att lämna Umeå under sommaren för att retirera norrut, förföljda av två svenska arméer under Överste Sandels och General Cronstedt samt den svenska skärgårdsflottan.
Vid slaget den 5e juli stupar Duncker samt den ryske kavallerichefen överste Aerekof. De båda befälhavarna ligger i delad grav med monument vid Stadskyrkan i Umeå.
