Singlespeed
Wikipedia
Singlespeed eller "enpetare" är en typ av mountainbike och ett sätt att utöva sådan cykling – som motion eller tävlingsform.
En singlespeed cykel är en mountainbike med enbart ett set utväxling – i princip en klassisk oväxlad trampcykel med lite nya nödvändiga finesser. Utväxlingen beror helt på terrängen och den individuella åkarens styrka och skicklighet. Cykelns hjulstorlek spelar givetvis också in, där även 29 tum börjar synas. Maskinerna är ofta helt stela konstruktioner med stålram. Åksättet kräver en hel del av sin utövare och genomförs ofta i lätt till medelsvår cross country terräng. En extrem variant är fixi, cyklar utan frigång och ibland även utan broms.
Singlespeed är snarare en livsstil än enbart ett sätt att ägna sig åt mountainbike. På senare år har Singlespeed som alternativrörelse fått tillströmning från mainstream. Många cross-country-cyklister som tilltalas av attityden har tagit utmaningen att köra snabbt utan växlar. Som tävlingsform håller man en klar distans till det officiellt gängse inom cykel- och nästan all annan seriös sport. De sociala kringarrangemangen är för de allra flesta en viktigare ingrediens än själva tävlingsmomentet. En god illustration till detta är några typiska detaljer nedan saxade från 2006 års VM i Stockholm.
[redigera] Singlespeed världsmästerskap
| Singlespeed världsmästerskap | |
|---|---|
| Akronym: | SSWC |
| Region: | skilda platser varje år |
| Datum: | varierar |
| Typ: | Singlespeed Mountainbike tävling |
| Historia | |
| Första arrangemanget: | 1995 |
| Antal genomförda: | 9 |
| Första segrare: | Herr- Travis Brown Dam- Marla Streb |
| Flest segrar Herr: | Travis Brown - Två |
| Flest segrar Dam: | Marla Streb, Linda Eckhart och Stella Carey -Två var |
Det första säkert kända loppet organiserades 1999 och blev mindre av tävling och mer av cykelrally. Själva loppet blev inte det viktigaste för flertalet av de 260 deltagarna och detta har blivit attityden som stått sig genom åren trots förslag om att genomföra SSWC som en traditionell tävling med tidtagning, placeringslistor och striktare regler. Segrarens lön är en tatuering som han måste finna sig i att godta. Den i allmänhet lilla lokala organisation som väljs och tar på sig att genomföra nästa års lopp har i övrigt stor frihet att komma med överrskande arrangemang.
- 1995 Big Bear, CA, USA (mytiskt lopp).
- 1996-1998 okänt om något lopp med SSWC status anordnades.
- 1999 Rancho Cucamonga, CA, USA
Segrare dam: Marla Streb (USA) och herr: Travis Brown (USA).
- 2000 den 13 maj i Minneapolis, MN, USA
Segrare dam: Stella Carey (USA) och herr: Hollywood Jay Henderson (USA).
- 2001 den 2 juni i Afan Forest Park Country Park, nära Port Talbot, South Wales
Segrare dam: Alison Rushton (UK)och herr: Jeff Wherlock (UK). Andra minnesvärda priser utdelades till den fetaste och den magraste deltagaren, för den bästa kraschen, de flesta uppkastningar under loppet, den person som hade störst bohov av en ny ram belönades med en ny Bianchi ram, skönaste manliga ben enligt de top tio damerna mm.
- 2002 den 12 oktober i Downieville, Californien, (USA)
Segrare dam: Stella Carey (finish 3:59) (USA) och herr: Travis Brown (finish 2:51) (USA). 2002 års tilldragelse var den första som belönade vinnarna med professionell brännmärkning istället för tatuering. Därtill fick Stella och Travis varsin gristrofé.
- 2003 den 9 november i Castlemaine, Australien
Segrare dam: Linda Eckhart (USA) och herr: Clinton Jackson (Nya Zeeland)
- 2004 den 21 augusti i Berlin, Tyskland
Segrare dam: Linda Eckhart (USA) och herr: Florian Eschenbach (Tyskland)
- 2005 den 21 augusti i State College, Pennsylvania, USA i Rothrock State skogen.
2005 låg tonvkten på motstånd mot fokus på tävling genom att tilldela världsmästartiteln till den som vann ett Go-kart lopp efter själva cykelloppet. God finnish i cykelloppet (top 20 män och top 10 kvinnor) kvalade bara till seedat deltagande i Go-Kart loppet. Detta tilltag skapade viss misstämning i vissa läger av single speed gemenskapen. Världsmästarna belönades nämligen med varsin 29" Gary Fisher Rig singlespeed cykel med custom head badges utförda av Philadelphia-juvelleraren Jennifer Green och den obligatoriska tatueringen med evenemangets officiella logo. De officiella världsmästarna blev: Segrare dam: Marla Streb (USA) och herr: Brian Keich (USA)
De förstaplacerade i själva cykelloppet, Jesse LeLonde och Abby Hippley, misslyckades båda med att ta hem världsmästerskapen trots sina pole-positioner i Go-Kart racet. Som tröstpris fick de varsin flaska 15 year old scotch. Andra priser utdelades till: den person som ådrog sig flest styngn, som drack mest kvällen före och ändå slutade väl i cyklingen, den som hade åkt på annans cykel hela vägen och den som gjort detsamma för att hans cykel blivit stulen och slutligen den som åstadkommit mest skada på sin cykel under loppet.
- 2006 den 18-20 augusti i Stockholm, Sverige.
Segrare dam: Tiffany Allmandinger, Goleta, Californien, USA och herr: Sveinung Bjørkøy, Oslo, Norge
Tävlingen samlade nära 200 deltagare och hade anordnats av lokala entusiaster själva utan medverkan av svenska cykelförbundet. Tidigt anlända deltagare fick hjälp med guidade turer och anvisningar om var allemansrätten medger cykelåkning liksom tips om vattenhål i stan, som erbjuder rabatterad öl. Ett av dessa är restaurang Street på Södermalm, där registrering, nummertilldelning och huvudaktiviteterna före och efter tävlingen äger rum. Arrangemanget klarades utan ölsponsor, men svensk lagstiftning kräver att de tävlande är över 18 år, eftersom öl serveras även vid vätskekontroller under loppet. Man godtar att tävlingen körs på egen risk och även att som ev vinnare bli tatuerad av loppets officiella tatuerare direkt efter tävlingen. Detaljerad information om tävlingen delgavs deltagarna först kl 1100 tävlingsdagen, då de 200 deltagarna samlades vid Street för gemensam färd under Liljeholmsbron längs kajen mot den hittills hemliga startplatsen vid Hammarbybacken runt 1200. Seedningen klarades av vid förfest och mingel kvällen innan på Street, där högst antal intagna öl med stämpel på armen gav förtur i den modifierade "Le Mans"-starten; deltagarnas cyklar lämnades halvvägs uppför backen. Dit tog man sej vid start med c:a 50 m löpning till det egna fordonet och vidare snabb rusch mot toppen med cykeln på axeln. Sedan utför mot snitslad cross country terrängbana två varv i Nacka-reservatet och åter till målet vid Hammarbybacken.
Efter avslutat lopp släpades segrarna iväg för att få den obligatoriska segertatueringen, medan andra deltagare avnjöt en öl i gröngräset. På lördagskvällen återsamlades man på Street för att dricka mer öl och delta i Singlespeeders Bal. Prisutdelningar hölls till vinnare - varsin sponsorscykel, förlorare och andra som befunnits av olika anledning förtjäna uppmärksamhet i stil med tidigare lopp. Vid efterfesten följande söndag avslutades evenemanget med utnämning av nästa års VM-arrangör:
- 2007 i Skotland, datum och plats meddelas senare.
Detta visar på svårigheter att framgent kunna arrangera en SSWC-tävling i Svenska Cykelförbundets regi. Men singelspeed-utövarna sätter förmodligen högre värde på god stämning runt tävlingen än en trist strid på kniven enligt de förment enorma krav som ställs på idrottare i förbundsanordnade evenemang.
