Ricardianska modellen
Wikipedia
Den ricardianska modellen är en klassisk modell av internationell handel som utvecklades av ekonomen David Ricardo under tidigt 1800-tal. Antagandet är att internationell handel enbart beror på skillnader i olika länders arbetsproduktivitet. Modellen är således en singelfaktormodell.
Ett viktigt begrepp som Ricardo införde är komparativ fördel. Komparativa fördelar bygger på skillnader i alternativkostnader. Det är inte så att ett land som är bättre på att producera en vara i absoluta termer - och därmed har en absolut fördel - kommer att tillverka och exportera den varan, utan i stället produceras de varor som man är bäst på relativt de andra varor men själv skulle kunna producera. Ett annat sätt att se på saken är att en partiell jämviktsanalys av utbud och efterfrågan, som enbart innefattar en enda marknad, kommer att vara bristfällig när det gäller internationell handel. Det krävs en allmän jämviktsanalys som tar hänsyn till åtminstone två olika varumarknader.
Ett viktigt resultat av teorin är att om två länder specialiserar sig på de varor där de har komparativa fördelar kommer bägge länderna att åtnjuta handelsvinster som följd.
[redigera] Vanliga missförstånd om komparativa fördelar
- Frihandel är enbart lönsam för ett land ifall det är produktivt nog att klara internationell konkurrens. - Även om påståendet för de flesta ter sig mycket rimligt, så stämmer det inte. Handel baseras på komparativa fördelar, inte på absoluta.
- Illojal konkurrens uppstår vid frihandel eftersom den baseras på låga löner. - Konkurrensen ger vinster åt bägge länderna oavsett om den grundar sig i löne- eller produktivitetsskillnader.
- Frihandel är en exploatering av låglöneländers arbetskraft. - Man måste fråga sig vad alternativet är för låglönelandet, och svaret är att det hade fått det sämre ställt utan frihandel än med frihandel, även om det fortfarande har det sämre ställt än ett höglöneland.
[redigera] Modellens svagheter
Den ricardianska modellen ger en god bild av internationell handel, men är missvisande på vissa punkter. För det första förutsäger modellen extremt långt driven specialisering i länders produktion, vilket inte stämmer med verkligheten. Vidare tar modellen inte hänsyn till inkomstfördelningen inom länderna, och förutspår därför att länder alltid tjänar på handel; i verkligheten har internationell handel stor inverkan på inkomstfördelningen. Dessutom tillmäter den ricardianska modellen ingen betydelse åt skillnader i resuser länder emellan, vilket i själva verket är en viktig faktor.
