Myrna Loy
Wikipedia
Myrna Loy född Myrna Adele Williams 2 augusti 1905 i Raidersburg, nära Helena, Montana, död 14 december 1993 i New York, var en amerikansk skådespelerska.
Hon växte upp på föräldrarnas boskapsfarm. Hennes far dog 1918 i influensa (spanska sjukan) och familjen flyttade då till Los Angeles.
Hon upptäcktes av stumfilmslegenden Rudolph Valentino när hon dansade i en kör på den berömda Graumans kinesteater, och fick en liten roll i stumfilmen Pretty Ladies (1925). Under de följande åren hade hon en rad biroller, oftast som exotiska, vampiga kvinnor.
1934 fick hon sitt stora genombrott i detektivfilmen Gäckande skuggan mot William Powell, som fick en rad uppföljare. I rollen som Nora Charles blev hon ett kvinnoideal som den perfekta, förstående kamrathustrun. I en opinionsundersökning 1936 valdes Loy till "drottningen av Hollywood".
Privat var Loy mycket socialt engagerad - under andra världskriget ägnade hon all sin tid åt arbete för Röda korset och blev senare USA:s representant i FN-organet Unesco.
Hon var gift fyra gånger, bl.a. åren 1942 - 1944 med biluthyrnings-arvingen John Hertz Jr.
Loy medverkade i c:a 130 filmer och TV-produktioner under sin aktiva tid, som varade mellan 1925 och 1981 och tilldelades en Heders-Oscar 1991.
Hon har en stjärna på Hollywood Walk of Fame.
[redigera] Filmografi (i urval)
- 1927 – Jazzsångaren
- 1932 – Din för ikväll
- 1934 – En Manhattan-melodram
- 1934 – Den gäckande skuggan - den första i en serie detektivfilmer som byggde på författaren Dashiel Hammetts böcker
- 1936 – Hans fru och hans sekreterare
- 1936 – Situationens herre
- 1936 – Den store Ziegfeld
- 1936 – Efter den gäckande skuggan
- 1939 – När regnet kom
- 1940 – Jag älskar dig åter
- 1946 – De bästa åren
- 1947 – Jag såg honom först!
- 1948 – Villervallavillan
- 1949 – Den röda ponnyn
- 1949 – Det hände på Capri
- 1950 – Dussinet fullt
- 1960 – Lycksökaren
- 1960 – April,april
- 1974 – Katastroflarm
- 1980 – Kärlekens prestige
