Myr
Wikipedia
Myr är en torvbildande våtmark där de döda växterna inte förmultnar fullständigt, utan lagras på växtplatsen i form av torv. Detta är möjligt framförallt på grund av de syrefria förhållanden som råder i myren.
En myr kan bildas direkt på fast mark och kallas då "försumpningsmyr". En myr kan också bildas genom att en sjö växer igen och kallas då "igenväxningsmyr". Myrar kan vara öppna, buskklädda, glest eller tätt trädtäckta. I det senaste fallet kan de även benämnas sumpskog. Myrar delas in i klasserna mosse, kärr och blandmyrar.
[redigera] Från sjö till myr
Inlandsisen lämnade många sjöar efter sig, ofta med bottnar täckta av issjölera. Bland de första pionjärerna fanns mikroalger, som blommade och bildade gyttjelager på bottnarna, och strandväxter, som bildade ävja. Produktionen i sjöarna blev alltmer beroende av växtnäringsämnen från omgivande fastmarker, men strandvegetationen bredde ut sig och tog stora delar av näringstillförseln. Därmed ökade ävjalagren i bottnarnas utkanter och detta medförde också syrebrist. Gungflybildningar och flytbladsväxter har bidrog till att bottnarna närmade sig vattenytan. I grunda sänkor övergick således sjöarna till kärr efter några tusen år. Så länge tillförseln av minerogent vatten (vatten med växtnäringsämnen) kan ske till hela myren så bibehåller den karaktären av ett kärr. I många fall har dock tillförseln upphört. Eftersom kärrväxter är ganska näringskrävande tvingas dessa då ge vika åt andra mindre krävande växter. I dessa fall tar vitmossorna över och kärret blir till en myr.
