Münchens tunnelbana

Wikipedia

Münchens tunnelbanenät.

Münchens tunnelbanenät i topografisk version.

Münchens tunnelbana bildar tillsammans med Münchens pendeltåg ryggraden i stadens kollektivtrafik. Tunnelbanan öppnades 1971 och nätet är på totalt 98.4 kilometer med ett av de tätaste stationsnätet per invånare. Tunnelbanan sköts av Münchens kollektivtrafik MVG.

[redigera] Linjenät

Linjenätet i Münchens totalbana har en total sträcka på 98.4 kilometer och har totalt 96 stationer (inklusive stationer med flera perronger). Tågen når 80 km/h vilket gör de till de snabbaste tunnelbanetågen i Tyskland.

Förutom U5 och U6 åker alla linjer under jorden. U5 går i det södra linjeslutet i Neuuperlach Süd ovan jord och U6 går ovan jord i den norra delen mot Studentenstadt. På alla linjer går tågen i regel i en takt om 10 minuter. Vid rusningstid går tågen i en takt om 5 minuter inklusive förstärkningslinjer dock ej på linjernas hela sträcka. I början och slutet av trafikdygnet går de flesta tåg i en takt om 20 minuter eller mer. Förutom de tidiga och sena linjerna har de flesta linjer långa tåg med 6 vagnar. Linjerna u4 och U7 är undantagen då de mestadels använder tåg med fyra vagnar.

Det finns tre stamsträckor genom Münchens innerstad där varje trafikeras av två linjer (förstärkningslinjer ej medräknade). De äldsta sträckorna trafikeras av U3 och U6 (från Münchner Freiheit till Implerstraße och har blå färg. U1 och U2 (samt förstärkningslinjerna U7 och U8) kör mellan Münchens centralstation (Hauptbahnhof) och Kolumbusplatz och har röd färg. Den sist byggda stammsträckan har gul färg och trafikas av U4 och U5 och går mellan Westendstraße och Max-Weber-Platz.

Tunnelbanans åtta linjer:

Linje	Sträckning	Längd
	Olympia-Einkaufszentrum – Rotkreuzplatz – Hauptbahnhof – Sendlinger Tor – Kolumbusplatz – Mangfallplatz	12,185 km
	Feldmoching – Harthof – Scheidplatz – Hauptbahnhof – Sendlinger Tor – Kolumbusplatz – Giesing – Innsbrucker Ring – Trudering – Messestadt Ost	24,377 km
	Olympiazentrum – Scheidplatz – Münchner Freiheit – Odeonsplatz – Marienplatz – Sendlinger Tor - Implerstraße – Obersendling – Fürstenried West	16,967 km
	Westendstraße – Heimeranplatz – Theresienwiese – Hauptbahnhof – Karlsplatz (Stachus) – Odeonsplatz – Max-Weber-Platz – Arabellapark	9,245 km
	Laimer Platz – Westendstraße – Heimeranplatz – Theresienwiese – Hauptbahnhof – Karlsplatz (Stachus) – Odeonsplatz – Max-Weber-Platz – Ostbahnhof – Innsbrucker Ring – Neuperlach Zentrum – Neuperlach Süd	15,435 km
	Garching-Forschungszentrum – Fröttmaning – Münchner Freiheit – Odeonsplatz – Marienplatz - Sendlinger Tor – Implerstraße – Harras – Klinikum Großhadern	27,416 km
	Rotkreuzplatz – Hauptbahnhof – Sendlinger Tor – Kolumbusplatz (vid stormässor: – Giesing – Innsbrucker Ring - Trudering – Messestadt Ost)	5,818 [17,212] km
	Harthof – Scheidplatz – Hauptbahnhof – Sendlinger Tor – Kolumbusplatz – Giesing – Innsbrucker Ring – Neuperlach Zentrum	11,614 km

[redigera] Historia

1 februari 1965 togs det första spadtaget till tunnebanan av Bayerns ministerpresident Alfons Goppel och Münchens borgmästare Hans-Jochen Vogel vid stationen Nordfriedhof (då fortfarande planerad under namnet Schenkendorfstraße). 1966 fick tunnelbanan en skjuts framåt då IOK tilldelade München 1972 års olympiska sommarspel. Nu gällde det att bygga upp ett fungerade trafiknät för spelen. Münchens stad ändrade planerna genom ett beslut 16 juni 1966. Det stod klart att man behövde ekonomiska resurser utifrån och delstaten Bayern gick in i ett gemensamt bolag Münchner Tunnel-Gesellschaft mbH.

7 oktober 1970 kom slutligen beslutet att man skulle bygga tre stammsträckor istället för fyra genom stadens centrum som skulle bli till två linjer till de yttre områden på respektive strammsträcka. Skälen var de höga kostnader för att bygga i Münchens historiska innerstad och att varje linje skulle komma att användas mer. Varje linje skulle bära sig bättre ekonomiskt. Man räknade med att spara en halv miljard DM genom åtgärderna. Det då planerade linjenät förverkligades i stora drag under de följande två decennierna. Det var i de yttre stadsområdena som ändringar kom att ske. Nätets kärna ligger i innerstadens stationer Hauptbahnhof, Odeonsplatz och Sendlinger Tor.

19 oktober 1971 var det premiär för tunnelbanan då linje U6 startade mellan Kieferngarten och Goetheplatz på en sträcka på 12 km. 8 maj 1972 öppnades linje U3, den så kallade Olympialinjen (Olympialinie) för de olympiska spelen. Då hade 10 dagar tidigare pendeltågslinjen till Olympiaområdet öppnats.