Kontraposition
Wikipedia
Kontraposition är en egenskap hos implikationssbegreppet i den klassiska logiken, att A → B är ekvivalent med ¬B → ¬A:
A | B | A → B | ¬B → ¬A |
s | s | s | s |
s | f | f | f |
f | s | s | s |
f | f | s | s |
I det naturliga språket har regeln tillämpbarhet i vissa kontexter, till exempel två-värda, medan den falerar i andra. Särskilt vid tillämpning i icke-två-värda kontexter skapar dess användning ofta paradoxer.
Kontraposition är nära förbunden med den logiska härledningsregeln modus tollens.