Inge Jonsson
Wikipedia
Inge Jonsson född 1928 i Stockholm, är en svensk författare, litteraturvetare, ordförande för Samfundet De Nio och professor emeritus sedan 1994.
Jonsson blev filosofie doktor och docent 1961 i litteraturhistoria och poetik för en avhandling om Emanuel Swedenborg, och 1973 professor i litteraturvetenskap, allt vid Stockholms universitet. 1978 blev han dekanus, 1984 prorektor och 1988 rektor för för historisk-filosofiska sektionen vid samma universitet. Under åren har Jonsson dessutom haft flera betydande uppdrag, som till exempel ordförande i Riksbankens Jubileumsfond. Han är ledamot i Vitterhetsakademien, där han var preses 1999-2001, Vetenskapsakademien, Académie européenne des sciences, des arts et des lettres, Academia Europaea, Kongl. Norske Vitenskaps Akademien samt Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Jonsson är därtill ledamot av Samfundet De Nio sedan år 1976 och ordförande av samfundet sedan 1988. Han innehar stol nummer 1.
[redigera] Bibliografi
- Swedenborgs skapelsedrama De cultu et amore Dei 1961
- Swedenborgs korrespondenslära 1969
- Emanuel Swedenborg 1971
- Ideer och teorier om ordens konst 1971
- Vad händer med svenska språket 1976
- Maktens verktyg 1978
- Språken i vårt språk 1980
- I symbolens hus 1983
- Tal på Övralid 1984, 1984
- Den sköna lögnen 1986
- Humanistiskt credo 1988
- Vitterhetsakademien 1753-2003, 2003
[redigera] Priser och utmärkelser
- Warburgska priset 1963
- Hirschs pris 1973
- Övralidspriset 1984
- Kellgrenpriset 1995
