Hans Ericson
Wikipedia
Hans Ericson, född ca 1927-28, död 4 april 1987 i Stockholm, var förbundsordförande för Svenska Transportarbetareförbundet från 1968 till dess han tvingades avgå den 29 januari 1980.
Hans Ericson inledde sin yrkeskarriär som taxichaufför i Ludvika. Samtidigt gick han med i Transport och blev snart förtroendevald. Som förbundsordförande under 1970-talet var han inte främmande för att ta ut sina medlemmar i strejk i kampen för bättre villkor.
Vid mitten av 1970-talet, då svensk fackföreningsrörelse stod på toppen av sitt inflytande, var Ericson på gott och ont något av symbolen för den kraftfulle men egensinnige förbundsordföranden -- termen "fackpamp" hördes även inom de egna leden.
Han blev mycket uppmärksammad då han nyåret 1975-76 semestrade på Kanarieöarna, trots att fackföreningsrörelsen hade uppmanat till bojkott av det Francostyrda Spanien. Ericson bodde dessutom på en anläggning ägd av Svenska Arbetsgivareföreningen, och kvällspressens strandbilder gav många ett intryck, kanske orättvist, av en medelålders, överviktig man som förlorat kontakten med dem han var satt att leda.
Efter spanienincidenten fortsatte Ericson ytterligare några år som ordförande, men betraktades nu som en mycket kontroversiell ledare.
Efter att ha tvingats avgå år 1980, bland annat på grund av ekonomiska oegentligheter med förbundets medel, skrev han memoarerna Mitt liv med Transport.
