Robert Stuart, 1:e hertig av Albany
Wikipedia
Robert Stuart, 1:e hertig av Albany, född i början av 1340-talet, död 1420 på Stirlings slott. Son till Robert II. Bror till Robert III.
Robert erhöll 1371 titeln "earl of Fife and Menteith". Han utmärkte sig för stor tapperhet under gränsstrider med engelsmännen på 1380-talet och blev 1389, då fadern var ålderdomsskröplig och brodern John, earl af Carrick (sedermera konung Robert III), genom en olyckshändelse blivit förlamad, av ständerna utsedd till riksföreståndare. Robert skötte regeringen även efter broderns tronbestigning (1390) till 1399, då regentskapet övertogs av tronföljaren David Stuart.
1398 hade Robert fått titeln hertig av Albany ungefär samtidigt med, att hans brorson David Stuart blev hertig av Rothesay. De var de första innehavarna av skotsk hertighet, och tilldelningen anses ha tillkommit, för att de i rang vid gränsmöten ej skulle stå efter den engelske prinsen Johan of Gaunt, som var hertig av Lancaster. Robert blev snart oense med Rothesay och ansågs vara medskyldig till dennes död 1402. Han blev därefter senare åter riksföreståndare och utsågs efter sin broder Robert III:s död 1406 till Skottlands regent, när den nye kungen Jakob I var fången i England. Han hävdade regeringsmakten mot upproriska stormän, förde små gränskrig med England och fruktlösa förhandlingar om kung Jakob I:s frigivning. Han torde ha varit den statsklokaste och kraftigaste av ättens medlemmar.
Barn:
Murdoch Stuart
