Den yttersta stranden
Wikipedia
Den yttersta stranden (The Farthest Shore), fantasyroman av den nordamerikanska författarinnan Ursula LeGuin. Engelskspråkiga originalet utgavs 1972.
Denna roman är den tredje i Övärlden-cykeln. I denna föregås den av Gravkamrarna i Atuan och följs av Tehanu.
I den yttersta stranden återfinner vi trollkarlen Ged, nu som ärkemagiker på Roke. Det är en dyster tid för Övärlden: Magin, som är en integrerad del av samhället, börjar förlora sin styrka. Den unge prins Arren av Enlad, kronprins till furstendömet Morred, kommer till trollkarlsskolan för att söka ärkemagikerns hjälp mot detta, och mot apatin som följer på magins försvinnande. Tillsammans ger sig Ged och Arren på en lång resa för att återställa magin, en resa som kommer att ta dem inte bara till Övärldens yttersta öar, utan också genom dödsriket. I sin mission får Ged hjälp av draken Kalessin, trots att drakarna annars är tydliga representanter för onskan i cykeln.
Än en gång bevisas författarens taoism-inspirerade tes, att allt har två sidor: Ingenting är enbart ont. Döden, i en av LeGuins mera kryptiska passager, är inte enbart död.
