Dannemora-Hargs Järnväg
Wikipedia
Dannemora-Hargs Järnväg (DHJ) var en smalspårig (891 mm) järnväg som öppnade för trafik mellan Dannemora gruvor och Hargshamn 1878. Huvudbanan var 39 km lång och det fanns en 8 km lång bibana till Ramhälls gruvor. Huvudsakligen användes banan för godstrafik från och till järnbruken. Banan utökades vid flera tillfällen fram till 1926 då den via Vigelsbo gruvor nått till Lövstabruk. Dock hade bruket vid Lövstabruk lagts ner några månader innan järnvägen nådde fram, vilket medförde att den sista kilometern av Lövstabruksgrenen aldrig byggdes. Vid Hålldammen finns än idag ett brofundament för en järnvägsbro som aldrig blev byggd.
Samma år (1926) hade SRJ förvärvat aktiemajoriteten i bolaget och drev DHJ som dotterbolag.
SRJ förstatligades 1951 och infogades sedan i SJ 1959. 1961 anslöts banan till SJ:s nät med normalspår mellan Dannemora och Örbyhus. Samtidigt lades en tredje skena mellan Dannemora och Gimo. Sista smalspåriga tåget mellan Gimo och Hargshamn gick 6 juli 1970 och i aúgusti var delen till Hargshamn också omlag till normalspår. SJ har 1977 förlängt banan 16 km från Hargshamn till Hallstavik. Ingen persontrafik förekommer sedan 1960. Den icke ringa godstrafik som förekommer på det som förr var DHJ:s banvall baserar sig på den utmärkta hamnen i Hargshamn.
