Canned Heat

Wikipedia

Canned Heat, amerikanskt blues och boogierock-band bildat i Los Angeles, Kalifornien år 1965.

Canned Heat bildades i Los Angeles 1965 av blueshistorikerna John Fahey, Mike Perlowin, Bob Hite och Alan Wilson. Fahey hoppade av i ett mycket tidigt skede, men i stället anslöt basisten Stuart Brotman, trummisen Keith Sawyer och gitarristen Kenny Edwards. Det dröjde inte längre förrän Perlowin och Sawyer sparkades för att ersättas av gitarristen Henry Vestine och trummisen Frank Cook. Med denna line up spelade gruppen in inspelningar av bluesstandards under år 1966. Detta material utgavs först flera år senare under titeln Vintage Heat. Hite sjöng och Wilson spelade gitarr och munspel.

Stuart Brotman lämnade gruppen vid årsskiftet 1966/67. Han ersattes under en kort period av Mark Andes (som senare dök upp i Spirit och Heart) innan Larry Taylor blev medlem i mars 1967. I november 1967 ersattes Frank Cook av Adolfo "Fito" de la Parra, som fortfarande (oktober 2006) är medlem i gruppen. Frank Cook kallar sig numera Frank Clayman Cook och är verksam som psykolog i Los Angeles.

Gruppen släppte sitt första album Canned Heat tre veckor efter att de medverkat på Monterey Pop Festival. Det var dock med uppföljaren Boogie With Canned Heat från 1968 som gruppen slog igenom. De största hitsen från det albumet blev "On the Road Again" och "Amphetamine Annie". Detta album gjorde också gruppen populärt bland hippies. År 1969 medverkade de även på Woodstockfestivalen. Från början var Canned Heat ett renodlat bluesband, men gruppen började experimentera mer och mer, särskilt på albumet Hallelujah som många räknar som gruppens mest helgjutna.

Den 3 september 1970 efter två stora hits "Goin' Up the Country" och "Lets Work Together" avled Alan Wilson under omständigheter som aldrig blev riktigt klarlagda. Han påträffades död i en sovsäck utanför Bob Hites hus i Topanga Canyon. Han hade försökt begå självmord flera gånger under våren och försommaren 1970, och han hade varit inskriven på sjukhus för sina svåra depressioner. Under denna tid lämnade han gruppen, men återkom efter två veckor.

Några månader dessförinnan, i april och maj 1970, spelade Canned Heat in den klassiska dubbel-LP:n Hooker'n'Heat tillsammans med John Lee Hooker. Skivan - som kan betraktas som en av gruppens konstnärliga höjdpunkter - släpptes i januari 1971, således efter Wilsons död.

Bob Hite och resten av gruppen fortsatte under 1970-talet, trots ständiga medlemsbyten, drogproblem och problem med skivkontrakt. I början av 1970-talet spelade man in albumet Memphis Heat tillsammans med bluesmusikern Memphis Slim, och vid samma tid gjorde man inspelningar tillsammans med namn som Little Richard, Clara Ward och Clarence "Gatemouth" Brown.

I april 1981 gick även Hite bort i en drogrelaterad hjärtattack i samband med ett framträdande med gruppen på Palomino Club i Los Angeles. De resterande medlemarna har fortsatt att vara aktiva med trummisen Adolfo "Fito" de la Parra i spetsen och diverse andra sångare, bland vilka kan nämnas Mike Halby (medlem 1980-1985), James Thornbury (1985-1995), Robert Lucas (1995-1999 samt från 2005), Dallas Hodge (1999-2005) samt Stanley Behrens (1999-2005).

Under årens lopp har en lång rad andra framstående bluesmusiker tillhört gruppen, till exempel gitarristerna Harvey "The Snake" Mandel, Joel Scott Hill, Mark Skyer, Michael "Hollywood Fats" Mann (1954-1986), Walter Trout, Junior Watson, Becky Barksdale, Paul Bryant, John Paulus och Don Preston. Basister har i tur och ordning varit (förutom Brotman, Andes och Taylor) Antonio de la Barreda, Richard Hite (1951-2001), Ernie Rodriguez, Ron Shumake, Mike Goldberg samt (från och med 1996) Greg Kage. Periodvis har även pianisterna Gene Taylor, Ronnie Barron (1943-97) och Jay Spell ingått i gruppens sättningar.

Canned Heat firade sitt 40-årsjubileum 2005 med flera turnéer runt om i världen, bland annat med spelningar i Sverige.

Canned Heats nuvarande line up (oktober 2006) består av de la Parra (trummor, sång), Greg Kage (bas, sång), Robert Lucas (född 1962, sång, slidegitarr, munspel) samt Barry Levenson (gitarr).

[redigera] Diskografi i urval

• Canned Heat (1967)
• Boogie With Canned Heat (1968)
• Living the Blues (1968)
• Hallelujah (1969)
• Cookbook (1969)
• Live at Topanga Corral (1969)
• Vintage (1969)
• Future Blues (1970)
• Live in Europe (1970)
• Hooker 'n' Heat (1971)
• Historical Figures and Ancient Heads (1972)
• The New Age (1973)
• Memphis Heat (1974)
• One More River to Cross (1974)
• Human Condition (1978)
• Hooker n' Heat: Recorded Live at the Fox Venice Theater (1981)
• Kings of the Boogie (1981)
• In Memory of Bob Hite (1981)
• The Boogie Assault: Live in Australia (1982)
• Boogie up the Country (1987)
• Reheated (1988)
• Burnin' live (1991)
• Internal Combustion (1994)
• Uncanned (1994)
• In Concert (1995)
• The Ties That Bind (1997)
• Blues band (1997)
• Boogie 2000 (1999)
• Boogie House Tapes, vol I (2000)
• Friends in the Can (2003)
• Boogie House Tapes, vol II (2004)